- Project Runeberg -  Uppfinningarna / 8. Olika industrier /
170

(1926)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen: Järnindustrien samt hiss- och transportanordningar - Bearbetning eller formgivning genom slag eller tryck - Maskinsmidning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

170

TREDJE* DELEN. JÄRNINDUSTRIEN M. M.

"Great Britain", vilket nu planlades. Axeln skulle nämligen vara
av för denna tid oerhörda dimensioner, % meter i diameter, och en
sådan pjäs kunde ej smidas vid något befintligt järnverk. Nasmyth
började då fundera över huru man skulle kunna bygga hammare, som
voro långt kraftigare än någon skafthammare. Han resonnerade
som så, att huvudsaken för en hammare är blott att en stor tyngd
lyftes upp och får falla ned på arbetsstycket. Därför gäller det
blott, att så direkt som möjligt låta denna vikt påverkas av en
lyftande kraft. Han insåg med andra ord att hammarskaftet var
oväsentligt, och att man likaväl som att svänga hammaren till väders
med ett skaft kunde lyfta den vertikalt upp. Ja, detta skulle till och
med vara bättre, ty man kunde då få exakt "parallella" slag och
dessutom kunde man lättare få större lyfthöjd.

Den lyftande kraften kunde lätt erhållas genom att förena
hammarhuvudet med kolvstången i en vertikalt ställd ångcylinder, i
vilken ångan kunde inledas på undersidan av kolven, som då lyftes
tillsammans med hammaren till önskad höjd. Då denna var nådd
kunde ångan hastigt släppas ut, varvid hammaren föll ned. I
princip var sålunda konstruktionen en ganska enkel sak, men det var
dock ej så lätt att härpå bygga en verkligt praktisk användbar
ånghammare. Redan Watt hade varit inne på denna väg, men uppgivit
försöken. Nasmyth tog emellertid itu med problemets lösning på
allvar, och snart hade han en skiss till en ånghammare färdig, vilken
han framlade för omtalade ångbåtsbolag. I fig. 20 visas en
reproduktion av just denna originalskiss. Hans plan gillades, men så
beslöts det plötsligt att det projekterade jättefartyget skulle
framdrivas med propeller i stället för med skovelhjul och härtill
erfordrades en betydligt klenare axel, som utan svårighet stod att få vid
järnverken. Intresset för den stora hammaren svalnade och Nasmyth
erbjöd förgäves sina ritningar till flera verk. Det var dåliga tider med
stor penningknapphet och man svarade att det var svårt nog att få
arbete till de gamla skafthammarna, hur skulle det då löna sig att
skaffa en maskin som uträttade mycket mera. Då ej heller Nasmyths
kompanjon ville sätta till pengar på projektet, eftersom det såg dåligt
ut att någonsin få ånghammaren såld, måste Nasmyth uppge sina
planer.

Någon tid senare kom emellertid Nasmyth under en studieresa i
Frankrike på besök till de stora berömda Creuzot-verken och fick
där se en mycket vackert smidd vevaxel av väldiga dimensioner. På
hans fråga hur de kunnat smida denna fick han det förbluffande
svaret: "Med Eder ånghammare." Han fick förklaringen, då han fick

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 13:51:58 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/uppf/8/0170.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free