Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Bränslen, av Edvard Hubendick - Energien i människans tjänst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ENERGIEN I MÄNNISKANS TJÄNST.
3
uppfinningar, som förbättrat deras levnadsvillkor. Människan däremot har otvivelaktigt
just tack vare sitt vetande om naturen kunnat mildra kampen för tillvaron. Vari
ligger denna skillnad? En hund t. ex. vet, att en fallande sten som träffar honom
förorsakar smärta. Därför flyr hunden för den fallande stenen. Hunden vet även att
rovdjuret traktar efter hans liv och därför flyr han för rovdjuret, för såvitt han ej känner sig
starkare än detta. Hunden iakttager även att alla andra djur fly för den fallande stenen
och att många fly för rovdjuret. Ser han andra djur under flykt, blir han uppmärksam
och iakttager huruvida någon fara är på färde, för vilken även han bör fly. Detta är
vetande om naturen och vi kunna vara övertygade om, att detta vetande som anförts
såsom exempel är uråldrigt. Det djur ur vars sköte människan en gång framgått har
helt säkert även ägt detta vetande. Vi kunna generalisera det sagda. Djuret, vilket det
vara må, har iakttagit ett fenomen, t. ex. den fallande stenen, och erfarit att detta
fenomen följes av ett annat, nämligen smärtan om stenen träffar djuret, men att smärtan
utebliver om det kan undfly stenen. Därför handlar djuret därefter när det iakttager
det första fenomenet, det flyr, som för en mäktig fiende, ty stenen vill göra det skada.
Djuret iakttager att även andra djur göra på samma sätt.
Men en gång var det en varelse som gjort samma iakttagelse och som handlade
på samma sätt. Hon flydde för den fallande stenen, som ville göra henne ont, och hon
flydde för rovdjuret, som också ville henne illa. Men denna varelse sade sig: »Den
fallande stenen förorsakar mig smärta och för att undgå smärtan flyr jag. Jag har sett
att även rovdjuret flyr för den fallande stenen. Därför måste stenen förorsaka även
rovdjuret smärta. Jag skall därför ej fly för rovdjuret, ehuru jag är svagare än detta,
utan låta en sten falla mot rovdjuret, ty stenen är så stark, genom sin förmåga att
förorsaka smärta, att rovdjuret måste fly för densamma. Stenens fallande kan jag
åstadkomma med min hand.»
Denna varelse ej blott registrerade utan ordnade sina iakttagelser av naturen,
sammanställde dem, drog vittgående slutsatser ur dem och framkallade nya, konstlade
tilldragelser i naturen. Detta är något mer än naturvetande, det är vad vi kalla
naturvetenskap, och den enda varelse som äger denna förmåga att idka vetenskap är
människan. Denna förmåga äger människan på grund av en högre organisation av hennes
hjärna.
Vi veta att människan utvecklats från någon, antagligen numera utdöd, stam av
ap-släktet. Helt säkert har denna utveckling från apan, som endast handlade efter
erfarenhet, till den primitiva människan, som av erfarenheten drog slutsatser, med vilka hon
blev i stånd att framkalla konstlade fenomen, tagit millioner år i anspråk.
Det kan väl stundom hända, att en gorilla med sin hand eller en elefant med sin snabel
fattar en sten eller trädgren för att därmed öka sin slagkraft. Men vad som skiljer
den primitiva människan från dessa djur är, att hos människan är det en vana att
uppsöka, utvälja eller för framtida behov bevara sådana föremål, ja, att mödosamt giva
dem en möjligast gagnelig form för ett behov som hon väntar skall förekomma i en
framtid. Djuret tillgodoser på sin höjd det ögonblickliga behovet, men människan
tillgodoser medvetet även komplicerade framtida behov, och för att kunna göra detta har
hon skapat naturvetenskapen, vilken är på sådant sätt samlad och ordnad
erfarenhet att därav nya slutsatser kunna dragas.
I sin bok »Världsåldrarna», säger G. Steffen härom: »Tanken att jaktens mödor
i framtiden bliva mera lättade genom användningen av den tillslagna än den
naturliga flintan måste ligga till grund för det målmedvetna och svåra arbetet att åt en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
