Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Bränslen, av Edvard Hubendick - Världens bränsletillgångar - Jordens tillgångar på stenkol och brunkol
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
BRÄNSLEN.
Brytningen har varit:
1870 ................. 13 690 000 ton
1880 ................. 16 880000 >
1890 ................. 20 366 000 »
1900 ................. 23 463 000 ,
1905 ................. 21 775 000 >
1910 .............. 23 130 000 ton
1911 .............. 23 050 000 »
1912 .............. 22 980 000 >
1913 .............. 22 850 000 >
Någon större ökning av brytningen har sålunda ej förekommit. När väl de nya
förråden på allvar börja bearbetas torde dock en sådan vara att förutse.
Kolförbrukningen i detta land är 3.12 ton pr invånare och år.
Hollands sydligaste hörn, provinsen Limburg, övertväras, fig. 17, mellan
belgiska och tyska gränserna av den från Belgien kända kolförekomsten i
Campine-bäckenet. Norr härom, kring Helenaveen och till tyska gränsen, finnes ett andra
kolfält av god beskaffenhet. Slutligen finnes ett tredje vid Winterswijk. I samtliga dessa
förekomster, vilka på ringa djup innehålla ganska mäktiga flötser, finnas feta kol,
gaskol och magra kol.
Hollands kolförråd uppskattas till 4 402 mill. ton, varav 209 mill. ton säkra.
Brytningen har varit:
1895 .................... 127 000 ton
1900 .................... 320 000 >
1905 ................... 495 000 ton
1910 .................. 1300 000 >
Tyskland är Europas kolrikaste land; man räknar fem kolområden med
brytning inom sju olika fält.
De redan från Frankrike, Belgien och Holland kända förekomsterna fortsätta
in i Tyskland, övertvärande Rhenlandet och sträckande sig långt in i Westfalen, fig. 17.
Detta benämnes Rhen-Westfaliska kolområdet och indelas i tre fält, Aachenfältet
omfattande den direkta fortsättningen av de från Belgien och Holland inskjutande
fyndigheterna, Krefeldfältet omfattande den del av det egentliga Rhen-Westfaliska
området, som ligger väster om Rhen, samt Ruhrområdet, samma kolområde öster om Rhen.
Dessa fälts belägenhet i förhållande till tyska riket i sin helhet framgår av kartskissen
fig. 18. De äro att räkna till världens största kolfält och innehålla i medeltal ett
fyrtiotal brytvärda flötser med en total mäktighet av 50 till 60 m kol. Utmärkta
såväl magra som feta kol finnas därstädes. Av dessa fält faller Krefeldfältet inom den
del av Tyskland, som enligt Versaillesfreden avträtts till Frankrike på fem år, och
Aachenfältet inom den del, som avträtts på tio år.
Sedan början av år 1923 är även Ruhrområdet besatt av fransk militär och de
därvarande tyska kolgruvorna brytas för fransk räkning, dock under passivt motstånd
från den tyska befolkningens sida. När besättningstrupperna komma att tillbakadragas
är, då detta skrives, osäkert; det är påvisat att Frankrikes innersta avsikt är att för all
framtid behålla området genom »fredlig erövring».
En viktig förekomst är det s. k. Saarfältet, sträckande sig i nordost—sydvästlig
riktning från Rhenlandet in i Lothringen, möjligen in över franska gränsen. Kolen
äro av utmärkt beskaffenhet, huvudsakligen s. k. feta kol, lämpliga för såväl gas- som
kokstillverkning samt såsom ångpannekol. Mellan 40 och 50 brytvärda flötser finnas
med en sammanlagd mäktighet av omkring 50 m. En del av detta fält är, såsom
liggande inom Lothringen, i Versaillesfreden för alltid avträtt till Frankrike. Den inom
det s. k. Saarområdet, ett omkring staden Saarbrücken intill Lothringens norra gräns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
