Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Bränslen, av Edvard Hubendick - Världens bränsletillgångar - Jordens tillgångar på stenkol och brunkol
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄRLDENS BRÄNSLETILLGÅNGAR. STENKOL OCH BRUNKOL.
43
Härav utgjordes år 1913 ej mindre än i runt tal 88 mill. ton av brunkol, d. v. s. drygt
30 % av hela stenkolsproduktionen.
Tysklands kolförbrukning uppgår till 3.27 ton pr invånare och år.
Schweiz äger ytterst ringa koltillgångar, en liten antracitförekomst i Valois
samt mindre brunkolsförekomster här och där såsom vid Zürich, Käpfnach etc. Landets
behov av fossila bränslen måste sålunda fyllas genom import.
Italien hör även till de länder, vilka icke blivit välsignade med koltillgångar.
En liten antracittillgång finnes i Val d’Aosta och unga brunkol förekomma i
Arno-dalen. Förråden uppskattas till 243 mill. ton. Brytningen har varit:
1895 .................... 300 000 ton
1900 .................... 480 000 »
1905 .................... 550 000 »
1910 ................... 400000 ton
1911 .................. 550000 »
1912 .........’........ 555 600 >
Landets behov måste sålunda fyllas genom import, vars storlek har varit under
snabb stegring åren före världskriget: 5 406 000 ton år 1902 till 9 595 800 ton år 1911.
Kolförbrukningen uppgår till blott 0.27 ton pr invånare och år.
Spetsbergen är, trots sin litenhet, ett rikt kolområde. Kolen förekomma
huvudsakligen på den stora ön Västspetsbergen kring Isfjorden och Bellsund. Kolen
äro av utmärkt beskaffenhet, särskilt såsom ångkol samt till större delen belägna så
att desamma äro synnerligen lättbrutna. Koltillgången uppskattas till 8 750 mill. ton,
och det är ej uteslutet att förrådet är ännu större. Brytningen har hittills varit
obetydlig på grund av dels svårigheten att på en sådan plats installera nödig arbetsstyrka, en
svårighet som genom lämpliga anordningar nu är väsentligen övervunnen, dels
svårigheten att under den korta isfria delen av sommaren utfrakta det utbrutna kolet.
Skandinavien, omfattande Sverige, Norge, Danmark och Finland, är ett
synnerligen kolfattigt landområde; blott i Sverige, nordvästra Skåne, finnes något kol.
Förrådet har uppskattats till högst 300 mill. ton. Den årliga brytningen närmar sig
500 000 ton pr år. Denna koltillgång kommer att närmare behandlas i ett senare kapitel.
Stenkolsimporten till dessa länder var 1913:
Sverige.............................. 5 397 770 ton
Norge................................ 2 460 000 »
Danmark.............................. 3 562 023 »
Finland................................. 585 614 »
Förbrukningen i ton pr invånare och år uppgick till:
Sverige........................................0.95
Norge..........................................0.98
Danmark........................................1.31
Finland........................................0.18
Österrike-Ungern och Balkanstaterna torde här få behandlas
i ett sammanhang för att kunna överblicka koltillgångarnas fördelning även vid den
efter Versaillesfreden uppkomna gränsfördelningen. Före världskriget utgjordes detta
område av Österrike-Ungern med Bosnien och Herzegovina, Serbien, Bulgarien,
Mon-tenegro, Rumänien, Grekland och europeiska Turkiet samt en kortare tid Albanien.
Efter världskriget hava vi Tjeckoslovakien, Tyskösterrike, Ungern, Rumänien,
Jugo
/
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
