Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Bränslen, av Edvard Hubendick - Världens bränsletillgångar - Jordens torvtillgångar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄRLDENS BRÄNSLETILLGÅNGAR. TORV.
55
Jordens torvtillgångar.
Förutom de ovan behandlade viktigaste fossila bränslena stenkol jämte brunkol och
bergoljor med naturgas hava vi, såsom tidigare nämnts, torv och skiffrar. Dessa äro
såtillvida olika de föregående, att desamma ej kunna användas omedelbart efter
brytningen, utan måste undergå en mer eller mindre genomgripande behandling för att bliva
i åtminstone högre grad användbara, resp, för att ur dem användbara produkter skola
kunna framställas.
Torven är ett i jämförelse med stenkol och brunkol ganska obekvämt bränsle, ej
blott på grund av’dess fysiska och kemiska egenskaper, vilka senare skola behandlas,
utan även på grund av dess förekomstsätt och besväret med dess utvinnande.
Densamma förekommer som bekant i vanligen ganska grunda, 1 till 5 meter, ytlager och
kan dels på grund härav, dels ofta på grund av mossarnas beskaffenhet, dels till följd
av sin stora vattenhalt, omkring 90 %, ej vinnas i större kvantiteter, utan utvinningen
blir mer eller mindre hantverksmässig samt osäker på grund av åtskilliga
omständigheter, vilka komma att senare beröras. Torven är därför och har av ålder varit
utnyttjad huvudsakligen såsom hushållsbränsle på de platser där lämpliga mossar finnas.
I följd av torvmossarnas mindre ekonomiska betydelse f. n. ha därför torvtillgångarna
blivit mycket bristfälligt inventerade, och de uppgifter om mossar som finnas taga
sällan hänsyn till huruvida torven är lämplig för bränsleändamål eller ej. Den översikt,
som här nedan gives, måste därför bliva synnerligen ofullständig och osäker.
Såsom tidigare angivits förefinnas torvmossarna huvudsakligen inom norra delen
av norra tempererade zonen och södra delen av södra tempererade zonen samt inom
ekva-torialtrakterna.
Europa saknar därför i stort sett torvmossar i världsdelens sydligare länder, under
det att de nordligare delarna äro rika på mossar. Rika på torvmossar äro därför Irland,
Skottland, nordvästra Frankrike, Holland, de skandinaviska länderna, delar av
Tyskland, Schweiz samt norra Ryssland. Italien, Spanien och Balkanländerna hava blott
i sina alpländer torvmossar.
Storbritannien och Irland uppvisa särskilt på Irland betydande
torv-förekomster. Irlands torvmarker uppskattas till 13 % av landets yta, under det att
Storbritanniens uppskattas till 6 %, av vilka senare huvudparten är belägen i
Skottland. Stora ansträngningar hava gjorts i England för industriellt tillgodogörande av
torvmarkernas bränsleförråd. Hittills hava desamma ej fört till någon framgång,
men en dylik är måhända ej utesluten.
Frankrikes torvmarker förekomma huvudsakligen mellan Amiens och
Abbé-ville i departementen Somme, Limousin, Auvergne, på Ardennerna och i Vogeserna.
Närmare uppgifter över desammas storlek saknas.
Pyreneiska halvöns torvmarker äro belägna på Pyrenéernas sluttningar,
varjämte torvförekomster omtalas i norra Portugal. Närmare kända äro ej dessa
förekomster.
Hollands torvmarker närma sig i areal 8 % av landets yta. Mer än 75 % av
dessa torvmarker äro utdikade och odlade.
Tysklands torvmarker, fig. 25, falla nästan uteslutande inom Preussen och
Sydtyskland. De uppgå enligt nyare uppskattningar till, i Preussen 13 015 kvkm,
01-denburg och Mecklenburg omkring 1 000 kvkm, Bayern 1 460 kvkm, Würtemberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
