Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Bränslen, av Edvard Hubendick - Sveriges kraft- och bränslefråga - Produktionen av torvbränsle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
BRÄNSLEN.
Detaljundersökningar funnos utförda för 20 % av den totala mossarealen.
Kommitténs uppskattning möj liggöres sålunda därav, att man antagit att de ej undersökta
80 % mossmarker äro av samma slag som de undersökta. Då emellertid huvudsakligen
sådana mossar varit föremål för undersökning, vilka just förmodats lämpliga
förindustriell bearbetning, är detta antagande med all sannolikhet för gynnsamt. Kommittén
kommer till det slutliga resultatet, att den största kvantiteten bränntorv, som med
nuvarande metoder kunde av tillgångarna inom Svea- och Götaland framställas, skulle
utgöra 1 650 mill. ton. Kommittén tillägger att beräkningen är utförd så att man med
visshet kan antaga, att bränntorvtillgången i Svea- och Götaland ej är större, men
säkerligen betydligt mindre än vad beräkningen givit vid handen.
Av Sveriges Geologiska Undersöknings arbete har slutligen ett visst resultat från
linjeinventeringen hunnit sammanställas. Härav framgår att Svea- och Götaland med
undantag för Öland, Gotland och Dalarne äga en torvmarksareal av 1 165 400 hektar
med en medelmäktighet av 2.16 m. Hela denna torvmassa motsvarar 25 214 mill. m3,
varav 12 102 mill. m3 utgör bränntorv och 4 254 mill. m3 utgör strötorv. Detta
motsvarar 1 643 mill. ton lufttorr bränntorv varav
Vitmossetorv............................ 596 mill. ton
Skogskärrtorv........................... 686 > >
Kärrtorv................................ 361 > >
1 643 mill. ton
Inventeringsresultatet och torvkommitténs uppskattning överensstämma som synes
synnerligen väl. Resultatet ligger, som vi se, även mellan Edmans och Törnebohms
uppskattningar och närmare den förstnämndes, under det att den senare utfört sin
uppskattning med alltför stor försiktighet.
Såsom ett praktiskt mått på Svea- och Götalands bränntorvförråd framgår sålunda,
att detta kan ersätta vår kolimport i c:a 150 år om vi antaga att 2 ton torv motsvarar
1 ton stenkol.
Nu återstår frågan om torvtillgångarna i Norrland. Liksom vid vattenkraften
övre Norrlands vattenkraft ej kunde nedföras till de delar av landet, varest industrien
och den större delen av befolkningen var koncentrerad, kan ej heller norrlandstorven
av ekonomiska skäl transporteras till dessa trakter av landet. Kännedomen om Norrlands
torvtillgångar är därför mindre aktuell. Först då av torven kan framställas ett bränsle,
som tål långa transporter utan att taga skada, och vilket pr vikt och volym har ett
bränslevärde motsvarande stenkolens, kunna vi tänka på att även tillgodogöra oss den
norrländska torven. Frågan om torvtillgångarna i denna del av landet kan därför t. v.
lämnas åsido.
Ehuru vi sålunda numera äga en rätt säker kännedom om södra och mellersta
Sveriges bränntorvtillgångar kunna vi dock för landet i dess helhet blott konstatera att
detta bränsleförråd till sin absoluta kvantitet är en mycket viktig inhenisk
bränsletillgång, men dess totala storleksgrad känna vi ej och än mindre möjligheterna för dess
tillgodogörande. Sedan väl rekognosceringen utefter järnvägslinjerna blivit slutförd blir
emellertid möjligheten att bedöma utsikterna för bränntorvförrådets utnyttjande
väsentligt förbättrade. Denna undersökning beräknas bliva slutförd omkring år 1928.
Av en undersökning utförd av 1916 års torvkommitté framgår tydligt huru
hantverksmässigt och i vilken liten skala torvindustrien bedrives.’ Av de år 1917 förefintliga
132 torvfabrikerna tillverkade 68 mindre än 1 000 ton pr år, 24 mellan 1 000 och 2 000
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
