Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Bränslen, av Edvard Hubendick - Sveriges kraft- och bränslefråga - Den framtida bränslebalansen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVERIGES KRAFT- OCH BRÄNSLEFRÅGA. FRAMTIDA BRÄNSLEBALANS. 127
nerligast i Norrland i en betydande utsträckning öppna spisar, vilka under alla
förhållanden tillvarataga blott en ringa del av värmet. Vad detta slöseri betyder framgår
därav, att, såsom av H. Lundberg även påpekats, en förbättring i värmets utnyttjande
med endast 15 % i våra vanliga bostadseldstäder skulle i husbehovsbränslet medföra en
besparing motsvarande c:a 450 000 ton stenkol pr år, varmed sålunda importbehovet skulle
kunna minskas, resp, skogarna sparas. Ett utomordentligt stort och viktigt arbetsfält
är därför våra vanliga eldstäders bättre konstruktiva fulländning med den egenskapen
som mål, att de blott skola kunna skötas på ett sätt, vilket giver en god verkningsgrad.
De svårigheter som för en dylik omkonstruktion möta äro emellertid ej lätta att
övervinna; de många ansträngningar som hittills gjorts hava givit ringa eller intet resultat.
Dessa eldstäders ekonomi torde därför alltjämt bliva beroende på den enskildas skötsel
av fyren. Envar torde vara medveten om huru kokspisarna proppas fulla med ved dagen
lång, utan tanke på att det verkliga behovet genom någon omsorg och eftertanke skulle
vid eldningen kunna fyllas med halva vedkvantiteten eller mindre. Knappast någon
torde kunna fritaga sig från anklagelsen att elda med fullt drag och öppna luckor i sin
kakelugn, därvid förslösande en mycket stor del av vedens värme, utan någon som helst
nytta för rumsuppvärmningen. Det säges ofta att landets kvinnor icke vilja spara på
bränsle och icke kunna läras elda ekonomiskt. Denna anklagelse är helt säkert oriktig.
Det är den nödiga upplysningen som felas. Med en riktigt ordnad undervisning finnes
nog både vilja till och intresse för bränslebesparing. Denna fråga är numera för vårt
land av sådan vikt, att praktiska övningar i huru en eldstad skall eldas borde lämnas i
landets skolor.
Många industriella eldstäder kunna även genom en riktig skötsel av fyren spara
mycket av det bränsle, som nu förbrukas. En viktig insats för nåendet av ett sådant
mål är Rodes gasanalysapparat, genom vilken eldaren erhåller fortlöpande upplysningar
om huru han sköter fyren. Alltför ofta förekommer emellertid att för eldning oövat
och okunnigt folk användes. Man kan då ej begära vare sig förmåga eller intresse för
att spara bränsle. Av behovet påkallat är obligatorisk undervisning i eldareskolor och
fordran på att varje eldare kan förete kompetensbetyg.
Det är på bränslebesparing i hushåll och industri som den stora allmänheten, män
och kvinnor, kan göra en stor insats för förbättring av vårt lands bränsleekonomi.
Att på sådant sätt nedbringa behovet med en bränslekvantitet motsvarande 1 mill.
ton stenkol är ingen omöjlighet; det betyder därtill en minskning av vår penningexport
till utlandet med mellan 50 och 100 mill. kr. pr år, i runt tal 10 kr. pr invånare och år.
Vad de stora industriella bränslebehoven beträffar är redan länge ett målmedvetet
arbete igångsatt från ingenjörshåll för att minska dessa, och de yppersta krafter arbeta på
de många och stora problem, som här föreligga; mycket är även redan gjort i vårt land.
Stora bränslebesparingar stå att göra genom ett rationellt sammanförande av kraft- och
värmebehov. Vid förvandling av värme till arbete kan blott en viss del av det tillförda
värmet omsättas i arbete, under det att den övriga delen av det tillförda värmet måste
såsom värdelöst för sådan förvandling åter bortföras. En strävan är då att nedbringa
denna senare värmemängd till den teoretiskt minsta möjliga. Mycket står ofta att vinna
i bränsleekonomi genom att i stället för att nedbringa värmemängden till den minsta
möjliga uttaga densamma vid lämpligaste temperatur och använda den för
uppvärmningsändamål. Mycket stora besparingar i bränsleförbrukning kunna härigenom göras,
men detta problems genomförande i stor skala är förenat med betydande
konstruktions-och byggnadsarbeten och kräver årtionden för ett allmännare genomförande. En annan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
