Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Bränslen, av Edvard Hubendick - Principen för värmemotorerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PRINCIPEN FÖR VÄRMEMOTORERNA.
165
Vi veta alltså, att så fort en energiform som sådan försvinner, måste en annan
energiform i motsvarande mängd uppträda. Detta är sålunda det experimentella beviset
för att energien är oförstörbar, ävensom att energi ej kan skapas av intet. Samma sak
känna vi om materian. I detta senare fall har denna sanning så genomträngt det
allmänna medvetandet, att det ej faller någon in att söka bryta mot detsamma eller att
betvivla dess sanning. Med hänsyn till energien är så ej alltid fallet. Då och då
uppträder ånyo tanken på möjligheten av perpetuum mobile.
För att kunna bestämma ekvivalensen mellan värme och arbete måste vi kunna mäta
värmeenergi och mekanisk energi. Detta vållar ej några stora -svårigheter. För
mätning av värmemängden har man såsom enhet valt den värmemängd, som åtgår för att
höja temperaturen hos 1 kg vatten en grad Celcius eller noga räknat från 14.5 till 15.5
grader Celcius. Med ett instrument, som benämnes kalorimeter, kunna vi, sedan enheten
för värmet fastställts, uppmäta värmemängder. Man benämner den nyss anförda
enheten för värmemängden en värmeenhet. Såsom enhet för den mekaniska energien
har man valt den arbetsmängd, som åtgår för att lyfta en kilogramvikt en meter högt.
Arbetet kan sålunda uppmätas såsom produkter av kraft och väg, i de för dessa antagna
enheterna kg och meter. Man benämner denna arbetsenhet för en kilogrammeter.
Mätningar, som utförts på allahanda sätt, hava nu visat, att värmeekvivalentens sannolika
värde är 427.2 eller i runt tal 427. Detta betyder sålunda, att om en värmeenhet
verkligen förvandlas till arbete, så erhålles därav 427
kilogrammeter, eller att om en kilogrammeter verkligen
omvandlas till värme, så erhålles värmeenhet.
De stora lager av kol och olja, som upptäckts i vår
jords ytlager, gjorde frågan om värmets omvandlande i
arbete aktuell. Ångmaskinsproblemet löstes visserligen
till en början, utan kännedom om detta samband, men för att kunna på bästa sätt
och med största möjliga ekonomi förvandla värme i arbete fordrades kännedom om
de naturlagar, med vilka man arbetade.
Vi vilja därför tillse huru det är möjligt att med en gasformig kropps hjälp
förvandla värme till arbete. Därvid är att märka, att vi med gasformig kropp förstå ej blott
sådana kroppar som luft, vilka vid vanlig temperatur äro i gasform, utan även ångor,
såsom vattenånga, vilka vid vanlig temperatur huvudsakligen förekomma i annan
aggregationsform t. ex. såsom vätska eller fast kropp.
Antag t. ex., att vi i en cylinder, i vilken lätt löper en kolv, fig. 71, hava en viss
gasmassa instängd samt att vi uppvärma cylindern med den instängda gasen eller som man
plägar säga tillföra värme. Därvid ökas gasens volym, vilket visar sig däri, att kolven
förflyttar sig utåt i cylindern. Före uppvärmningen av gasen har kolven det i fig. 71
heldragna läget och efter uppvärmningen det prickade läget. Då lufttrycket på kolvens
yttre sida hela tiden är detsamma förblir även gasens tryck konstant. Det beskrivna
förloppet kan på ett enkelt sätt åskådliggöras med en figur eller som man säger,
åskådliggöras grafiskt i ett diagram. Om man på en horisontal linje O—V, fig. 72, avsätter
cylinderns volym i kubikmeter, så motsvarar varje kolvläge en viss punkt på denna
linje. Vi avsätta vidare uppåt ifrån O—V gasens tryck på linjen Op i kg pr
kvadratmeter. Antag nu, att volymen före värmetillförseln är V4 m3 och trycket px kg/m2, lika
med atmosfärtrycket, så erhålles en punkt A, som i den grafiska framställningen
representerar gasens tryck och volym vid detta kolvläge. Antag vidare, att gasvolymen efter
värmetillförseln ökat till V2, trycket förblir oförändrat p1? så erhålla vi en punkt B,
Fig. 71. Cylinder med kolv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
