Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ångtekniken, av Tore Lindmark - Ångmaskinteknikens utveckling intill våra dagar - Newcomens ångmaskin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅNGMASKINTEKNIKENS UTVECKLING. NEWCOMENS MASKIN.
189
Fig. 88. Newcomens atmosfäriska ångmaskin.
Maskinen skulle användas till vattenpumpning. Figur 88 visar densamma schematiskt.
Newcomen vidtog den viktiga förändringen i Papins ångmaskin att han avskilde
ångpannan från ångmaskinen och följde härutinnan Saverys konstruktion. Cylindern med
dess kolv konstruerades i ungefärlig överensstämmelse med Papin och det gällde då
att övervinna de svårigheter, vilka mött denne. Det var särskilt tätningen mellan
cylindern och kolven, som erbjöd betänkligheter på grund av omöjligheten att med
dåtida hjälpmedel svarva kolven och urborra cylindern med tillräcklig noggrannhet.
Newcomen löste frågan så, att han tillät ett visst spelrum, men avtätade detta genom ett
vattenlås ovan kolven, vilket vattenlås alltid hölls fyllt genom påspädning av vatten.
Maskinen arbetade i princip på alldeles samma sätt som Papins. När kolven stod i
sitt lägsta läge och var på uppåtgående, hade den intet arbete att uträtta. Pumpstängerna
voro nämligen genom extra belastning beräknade så tunga, att kolven lyfte sig, utan
att något övertryck å ångan erfordrades,
endast genom ovannämnda stångbelastning.
Vid kolvens rörelse uppåt inströmmade ånga
av ungefärligt atmosfärtryck från pannan
och fyllde cylindern. När kolven nått
slagets högsta läge insprutades vatten i
cylindern eller utomkring densamma, varvid
ångan kondenserades, vakuum uppstod och
atmosfärtrycket tryckte ned kolven samt lyfte
upp stängerna med deras belastningsvikter.
Till en början reglerades ång- och
vatten-pådragen sannolikt för hand, men tanken på
automatisk sådan reglering låg nära till hands
och denna tillskrives i sitt första utförande en
gosse Humphrey Potter, vilken satts att
sköta handregleringen. Han skulle hava
funnit på att förbinda kranarna med
balansarmen förmedelst snören och balansarmen
skötte på så sätt själv om omkastningen. Senare ombildades regleringen till mera
praktisk konstruktion av Henry Beighton år 1718. Vid denna konstruktion manövrerades
ång- och vattenkranarna av en å balansen nedhängande regleringsstång, å vilken voro
anbringade framspringande pinnar, vilka vid anslag tryckte ned regleringshävstängerna,
varigenom överfallsvikter tippade över och snabbt stängde resp, öppnade kranarna.
Som framgår av figur 88 hade Newcomen konstruerat sin maskin med särskild tanke
på vattenpumpning. Kolvens fram- och återgående rörelse kopierades medelst balansen
till en likartad rörelse för pumpens drivande. Balansens båda armar synas i allmänhet
hava varit lika långa och därför erhölls lika stort pumpslag som kolvslaget i maskinen.
Balansen var i sig själv ingen ny konstruktion, utan fanns sedan länge tillbaka.
Ångpannan var kupolformad. Newcomen använde sig i likhet med Papin av en
säkerhetsventil, vilken till en början, som framgår av figur 88, viktbelastades, men som
sedermera omändrades till hävstångsbelastning i likhet med Papins konstruktion (se
figur 87). I det hela utvisade Newcomens ångmaskin inga nya banbrytande tankar. Han
hade tagit vara på det bästa av det som gjorts förut på området och med ovanlig
praktisk klokhet sammanfogat det hela. Vilken skicklig konstruktör Newcomen liksom även
hans medhjälpare varit, framgår därav, att han redan tidigt lyckades standardisera sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
