- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / II. Brännmaterialier, värmemotorer, kompressormaskiner /
221

(1925-1939) [MARC] With: Sam Lindstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ångtekniken, av Tore Lindmark - Ångmaskinteknikens utveckling intill våra dagar - Den stationära ångpannans utveckling under 1800-talets förra hälft

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ÅNGMASKINTEKNIKENS UTVECKLING. STATIONÄRA ÅNGPANNOR. 221

förande å fartyg och lokomotiv, uppstodo nya ångpannetyper, till vilka vi skola
återkomma i ett senare kapitel.

Eldrörpannan blev under 1800-talets förra hälft vid alla stationära anläggningar
den panna, som vann den största spridningen. Den engelske ingenjören Galloway
införde i visst avseende en förbättring i densamma genom att i eldrören insätta ett antal
tvärgående koniska rör, vilka stå i förbindelse med vattenrummet och således fyllas av
vatten samt på så sätt uppöka ångpannans eldyta utan att öka dess dimensioner. Dessa
rör benämnas vanligen Gallowayrör och eldrörpannor med dylika rör ibland även
Gdllo-waypannor. (Se figurerna 135—136.)

Antingen ångpannan eldades underifrån eller inuti eldrören användes under detta
tidiga utvecklingsskede övervägande planrost med handeldning. Man hade ju ännu
så länge god tillgång på kolbränsle och arbetslönerna voro låga, varför någon mekanisk
eldning av denna orsak ej visade sig behövlig. Anläggningarna voro ej heller särdeles
betydande. Den svarta rök, som dessa nya ånganläggningar utsände, förorsakade
emellertid klagomål, och rökförbränningsfrågan trängde därför snart nog fram i förgrunden.
Redan Watt bekymråde sig för röken och sökte botemedel mot densamma. Han
lyckades även ganska väl, men huvudsakligen genom att använda magra stenkol.

Mekaniska eldningsapparater började dock så småningom framträda i syfte att
åstadkomma fullständig förbränning. Sålunda användes i viss utsträckning en sorts
kedjerost redan på 1830-talet. Även trapprost började förekomma vid denna tid. Någon
större utbredning vunno dock ej dessa nymodigheter. Den handeldade eldrörpannan
bildade allt fortfarande ryggraden i ångpannetekniken och man sökte bekämpa röken
genom att använda så magra kol’som möjligt samt genom att tillse att eldningen sköttes
så omsorgsfullt som möjligt.

Ångpannorna utrustades redan tidigt med de flesta av de tillbehör, vilka numera
höra till desamma. Redan Papin uppfann säkerhetsventilen. Denna försågs under
mycket lång tid med viktbelastning. Fjäderbelastade säkerhetsventiler förekommo
visserligen relativt tidigt, men ansågos länge otillförlitliga och tillhöra därför en senare
tid. Ångpannetrycket kontrollerades alltifrån början med olika instrument. Watt
använde sig sålunda av en kolv med fjäder och visare, vilken gjorde utslag på en skala
alltefter det läge kolven intog på grund av ångtrycket. I och med Bourdon’s
manometerkonstruktion med ett böjt metallrör, vars inre påverkades av ångtrycket, löstes denna
fråga för lång tid framåt.

Vattenståndsglas användes redan av Watt, men sprungo lätt sönder och orsakade
driftstörningar. Man lyckades dock så småningom förbättra såväl själva
glastillverkningen som glasets fastsättning så att driftsäkerheten ej äventyrades.

Ångpannans eldyta valdes mycket olika av olika konstruktörer. I allmänhet
strävade man efter att undvika forcering av pannan, i ändamål att få ångan så torr som
möjligt. Pannorna blevo därför ganska stora och skrymmande i förhållande till den
producerade ångmängden och ännu mera i förhållande till den av ångmaskinen
utvecklade effekten. En fördel medförde visserligen detta, nämligen stora vattenrum, vilka
verkade utjämnande, så att ångtrycket med lätthet kunde hållas ganska konstant,
oberoende av fluktuationer i ångmaskinens belastning.

överhettning hade sporadiskt försökts redan på tidigt stadium, men ej slagit
igenom. Dess allmännare införande och de omdaningar i olika avseenden, som detta
med-lörde, tillhör en senare tidsperiod.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:09:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfbok/2/0233.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free