Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ångtekniken, av Tore Lindmark - Ångmaskinteknikens utveckling intill våra dagar - Ångmaskinens införande på andra områden - Ångmaskinens vidare utveckling och tillämpningar från 1850-talet till närvarande tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246 ÅNGTEKNIKEN.
gedigna tillverkningar. Konstruktören av dessa sprutor var den framstående
ingenjören Granell, vilken genom sina uppfinningar och konstruktioner intog en ledande
ställning på området. Fig. 184 visar en typisk Ludwigsbergsspruta. Dess vikt var endast
950 kg och pannan uppeldades på 9 minuter.
Numera utträngas emellertid dessa ångsprutor av automobilsprutan.
Förutom på ovannämnda områden inträngde ångmaskinen som drivmotor på en
mängd andra. Utrymmet tillåter oss ej att beröra dem alla. Ångpumpar användes
sålunda ej endast för gruvlänsning, utan började alltmer installeras i vattenverk för
samhällens förseende med vatten. För dessa behov utbildades särskilda typer.
Ångmaskinen infördes likaså vid valsverk.
O
Ångmaskinens vidare utveckling ocii tillämpningar eran
1850-talet till närvarande tid.
Omkring 1850 inträdde ångmaskinen i viss mån i en ny utvecklingsperiod. Ett
flertal högt begåvade vetenskapsmän och ingenjörer ägnade densamma vid denna tid
ett intensivt forsknings-, uppfinnare- och konstruktionsarbete. Efter ångmaskinens
väldiga kvantitativa utbredning under 1800-talets första hälft och dess tillämpning
på alla möjliga områden var tiden nu inne att ägna särskilt arbete åt dess fullkomning
i tekniskt och ekonomiskt avseende.
Vi skola då först stanna vid det arbete, som den berömde amerikanske ingenjören
George Henry Corliss nedlade på ångmaskinen. Denne företog sig att nästan helt
och hållet omkonstruera densamma. Det var ej mycket av det gamla, som fann nåd för
han kritiska öga. Han omkonstruerade först och främst regleringen. Före Corliss hade
man kommit fram till olika slag av expansionsslider. Corliss frångick omkr. 1850 den
fram- och återgående sliden och övergick till vridslid. Denna radikala förändring visas
av figur 185. Fyra regleringsorgan ersatte den förut använda plana sliden eller kolvsliden;
vardera cylindersidan fick sålunda ett organ för ångans inströmning och ett för dess
utströmning. Själva vridsliderna tillverkades av gjutjärn och hade ungefär samma längd
som cylinderdiametern.
Genom vridsliden vunnos flera beaktansvärda fördelar. Sålunda blev det s. k.
»skadliga rummet», d. v. s. volymen i döda punkten (= kolvens ändläge) mellan kolven
och sliden, mycket mindre än vid den vanliga sliden. Härigenom minskades den s. k.
cylinderkondensationen och ångekonomien höjdes. Vidare kunde ångans
expansions-och kompressionsperioder lösgöras från varandra och fyllningen automatiskt regleras
av maskinen själv. Denna reglering utfördes på ett synnerligen genialiskt sätt. Figur
186 visar densamma i princip. Det karakteristiska i anordningen är en fram och åter
vickande skiva, som är lagrad å en axel, vinkelrät mot cylinderns längdriktning.
Skivans rörelse bestämmes av en excenterstång från excenter å maskinaxeln. Från den
vickande skivan utgå fyra stänger, vilka åverka vridsliderna. Utströmningsslidernas
rörelse är tvångsartad och bestämd genom de två hithörande stängernas arbete å
vrid-slidernas hävstångsarmar. Inströmningsventilernas rörelse bestämmes dels av skivans
vickande rörelse, dels även av centrifugalregulatorns ställning, d. v. s. av maskinens
belastning. Inströmningsventilerna äro försedda med vinkelarmar, vilka med hak
ingripa i tvenne med motsvarande hak försedda stänger från vickskivan. Vid vickskivans
rörelse åt vänster medtages på grund av hakingreppet den nedåtriktade vinkelarmen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
