Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ångtekniken, av Tore Lindmark - Ångmaskinteknikens utveckling intill våra dagar - Ångpannans vidare utveckling intill närvarande tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
280
ÅNGTEKNIKEN.
nedlade ett betydande arbete på överhettarens utbildning. Figurerna 245—247 visa en
överhettare av hans konstruktion, överhettarslingan består av ett gjutjärnsrör med
långsgående invändiga och tvärgående utvändiga flänsar. Härigenom underlättades
värmeöverföringen från gaserna till ångan. Dessa överhettare visade sig mycket effektiva,
och motståndskraftiga. De kunde däremot ej följa med utvecklingen mot högre tryck
och måste därför så småningom ersättas av överhettare med smidesjärnsrör. Dessa,
nyare överhettare beskrivas i nästfoljande kapitel.
Eldningen sköttes allmänt för hand under största delen av denna period. Mot slutet
av 1800-talet började dock den mekaniska eldningen att införas, men till en början
närmast i rökförbränningssyfte. Införandet av Babock & Wilcox’ kedjerost samt några,
olika slag av undermatningsrost bildade upptakten till den senaste starka utvecklingen
på detta område.
Fig. 248. De Lavals högtryckssystem.
Vi kunna ej lämna detta avsnitt i ångpannans utveckling utan att stanna vid den
berömde svenske uppfinnaren doktor Gustav de La vals energiska och i mycket
geniala försök att framställa en ångpanna för mycket höga tryck, 55, 1^0 och ända till
220 atm. Man får ej betrakta dessa de Lavals experiment såsom helt fristående från
hans ångturbinarbeten, utan de avsågo att komplettera dessa och skapa fullständiga,
ångturbinanläggningar med hög ekonomi samt fria från explosionsfara. De Laval
siktade härvid kanske i främsta rummet på elektriska kraftanläggningar i städer och
speciellt för den då ej ovanliga s. k. blockbelysningen ( = belysning av stadskvarter).
Försöken sträckte sig inom tidrymden 1890—1900 och koncentrerades särskilt under
åren 1894—1897.
Figur 248 visar schematiskt detta pann-»s?/s^m de Laval» med dess olika tillhörande
hjälpapparater. A visar själva pannan. Denna bestod av ett flertal rörspiraler av olika,
spiraldiametrar. Vattnet inpumpades i ena ändan och överhettad ånga uttogs ur den
andra. Vattnet fördes således under tvångscirkulation genom spiralerna och
uppvärmdes successivt till ångbildningstemperaturen. Ånga genererades under den
fort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
