Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ångtekniken, av Tore Lindmark - Ångmaskinteknikens utveckling intill våra dagar - Ångpannans vidare utveckling intill närvarande tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
282
ÅNGTEKNIKEN.
Fig. 251. Granells ängsprutpanna.
betade med cirkulationsvattnet och var föregångare till den avsevärt senare av Josse
och andra upptagna tillverkningen av dylika vattenstrålluftpumpar.
Ändamålet med alla dessa regleringsapparater var att pannsystemet skulle arbeta
så automatiskt som möjligt. Detta lyckades även att genomföra i ganska stor
utsträc-ning. De olika apparaterna utformades ock med mycket stor skicklighet och noggrannhet
i tillverkningen.
Svårigheter visade sig emellertid snart och särskilt i själva pannan. Rören visade
sig nämligen ej motståndskraftiga, utan sprungo sönder efter kort tids drift. Enligt
uppgift kunde pannan i allmänhet ej arbeta längre tid
än en vecka, utan att rörspiralerna måste repareras. Det
var särskilt rören närmast fyren, vilka voro känsligast.
Orsaken till denna söndersprängning låg kanske främst i att
olja medföljde från turbinens axellager och kolades i de
hetaste tuberna. Härigenom uppstod en förträngning,
rörets area minskades mer och mer, och till sist överhettades
röret på grund av den tjocka inre beläggningen.
Emellertid är själva den tvångscirkulation, varpå
pannan byggdes, ganska farlig ur
driftsäkerhetssynpunkt. Det
bildas nämligen lätt vid sticklåga
och annan lokal stark
upphettning s. k. ångpluggar, vilka
röra sig fram genom röret med
vattnets långsamma hastighet.
Värmeöverföringen till dylika
pluggar är ganska dålig och
överhettning av tuben kan lätt
inträffa.
Dessa svårigheter visade
sig så betydande att försöken
avstannade. Ett ganska stort
antal pannsystem tillverkades
dock (enligt uppgift 37 st.).
Den största installationen
ut
fördes å 1897 års Stockholmsutställning. Hela utställningens elektriska energibehov
levererades av en ångkraftcentral med 6 st. dylika högtryckssystem, av vilka 4 st.
hade 100 hk effekt och 2 st. 50 hk.
Figur 249 visar en interiör från ovannämnda ångcentral. Driften upprätthölls
utan avbrott hela utställningstiden, trots ofta förekommande reparationsarbeten.
Den sista installationen med dessa högtryckssystem utfördes i A.-B. de Lavals
Ängturbins maskinrum. I början av 1900-talet borttogs dock densamma och
pannan fick hädanefter uteslutande historiskt intresse.
De Lavals försök på högtrycksområdet hava ingalunda varit utan sin stora
betydelse. En hel del erfarenheter vunnos rörande ångans natur vid dessa tryck och många
av detalj apparaterna hava varit vägledande för senare konstruktioner. Försöken hava
även visat en dylik rörpannas fullständiga ofarlighet. Trots mängden rörbrott skedde
ingen olycka. »Explosionerna», om man ens kan kalla dem så, bestodo oftast helt enkelt
Fig. 250. Vulcans Rapidpanna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
