Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ångtekniken, av Tore Lindmark - Ångpannor - Ångpannebränslen och deras olika egenskaper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅNGPANNOR. ÅNGPANNEBRÄNSLEN.
297
därför ej lika lätt som torrare bränsle. Det förbrukar därför vanligen större
luftöverskott, vilket i sin mån bidrager till att neddraga verkningsgraden.
På grund av ovanstående förhållanden bör man så vitt möjligt använda relativt
torrt bränsle till ångpanneeldning. Det har dock vid mindervärdiga bränslen ej någon
större betydelse att bränslet är fullständigt torrt. En fuktighetshalt av 20—30 %
orsakar ej nämnvärd skada. Vid 40—50 % börjar däremot fuktigheten göra sig allvarligt
kännbar, och överstiger den 60 % är det fråga om huruvida bränslet med fördel kan
förbrännas.
Det ligger nära till hands att undersöka möjligheten av att torka fuktiga bränslen,
innan de användas. En ytterligare impuls härtill ligger däruti, att det våta och således
tunga bränslet ej utan alltför stor kostnad låter frakta sig längre vägsträckor, varför
det endast kan utnyttjas inom en ganska trång cirkel runt »fyndorten».
Tyskland har t. ex. stora mängder brunkol med en fuktighetshalt mellan i
allmänhet 40 och 60 %. För att öka detta kols transportradie hava tyskarna sedan många
år torkat och briketterat detsamma i stor skala. Torkningen sker allmänt med ånga,
och man kan beräkna att 100 kg brunkolsbriketter med 15—20 % fuktighet erhållas av
275 kg råvara med 60 % fuktighet.
Den svenska lufttorkade torven innehåller i gynnsamma fall 25—30 % fuktighet.
Är sommaren våt och kall blir dock fuktighetshalten större. Någon ytterligare
torkning av denna lufttorkade torv har ej något ekonomiskt berättigande.
Vanligt träbränsle har en högst varierande fuktighetshalt. Det träbränsle, som
användes till ångpanneeldning, utgöres mest av avfall från sågverk, sulfitfabriker,
m. m., s. k. flis eller hack, bark, sågspån, barkspån, ristugg och dyl. Dessa olika
av-fallsbränslen äro ofta synnerligen fuktiga och därför ogynnsamma eller rent av
oanvändbara till ångpanneeldning. Det kan därför här visa sig vara av stor betydelse att
på ett eller annat sätt torka desamma. Tvenne olika metoder hava under senare år
kommit till användning i Sverige för torkning av flis och dyl. Enligt båda metoderna lämna
avloppsgaserna från ångpannorna det för torkningen nödiga värmet. Detta förutsätter
således att torkningen utföres på samma plats, där bränslet skall utnyttjas.
Torkningen enligt den ena metoden sker så, att järnvägsvagnar, fyllda med den
fuktiga flisen, inskjutas i en tunnel, som passeras av gaserna på deras väg från
ångpannorna till skorstenen. Här få vagnarna stå i ett eller ett par dygn, varefter de utskjutas
med den nu till en viss grad torkade flisen, och ny våt flis påfylles för nästa
torknings-procedur.
Flistorkning enligt den andra metoden sker i ett s. k. torktorn, konstruerat omkring
år 1920 av ingenjör Otto Nordström i Sundsvall. Figur 269 visar en fotografi från en
finsk sulfitfabrik med detta torktorn i drift. Konstruktionen utmärkes därav, att den
våta flisen inmatas upptill och den torkade uttages nedtill genom en automatisk
utmat-ningsanordning. Ångpannegaserna inkomma genom ett centralt rör och utströmma
horisontalt i flismassan genom en mängd hål i detta rör. De tvingas således att i horisontal
och radial riktning genomströmma flismassans olika lager och upptaga under passagen
en stor del av flisens fuktighet. Gaserna utströmma sedan, mättade med denna
fuktighet, genom en mängd hål i torktornets mantel och vidare genom rummet mellan
manteln och en yttre kåpa till fria luften. Det naturliga draget räcker ej till att pressa
gaserna genom torktornet, utan en särskild fläkt användes härför.
Ett gynnsamt förbränningsresultat kan även vinnas genom förvärmning av
för-bränning sluften. Härigenom ökas förbränningstemperaturen, förbränningen blir livligare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
