Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ångtekniken, av Tore Lindmark - Ångpannor - Olika överhettare - Olika rökgasförvärmare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅNGPANNOR. OLIKA RÖKGASFÖRVÄRMARE. 36^
inledningen a en ventil A. Ventilerna A och B kunna även sammanföras till en
gemensam blandningsventil.
Detta till synes enkla sätt att reglera överhettningen har dock sina olägenheter.
Samtidigt med att man minskar ångtemperaturen minskas den genom överhettaren
strömmande ångmängden och överhettarens bestånd kan härigenom riskeras, i det att
rören lättare brännas upp i samma mån ånghastigheten nedsättes.
En annan regleringsmetod visas av figur 377. Den överhettade ångan strömmar
genom ledningen a och ventilen A till huvudledningen c. Tillstrypes ventilen A och
öppnas ventilen B i grenledningen b, tvingas en del av den framströmmande ångan att
genomströmma det i överpannans vattenrum liggande röret b, som kan förses med
kam-flänsar för att erhålla största möjliga värmeyta. Den sålunda framströmmande ångan
avlämnar tydligen en del av sitt överhettningsvärme till överpannans vattenrum, och
därigenom minskas, sedan de båda ångströmmarna förenats i c, hela ångmängdens
överhettning. Anordningen lider ej av samma olägenhet som närmast föregående. Däremot
bildas lätt inkruster å kamf län sröret, om vattnet ej är fullt rent. Värmeytans effekt kan
därav nedsättas.
överhettarens värmeyta måste naturligen väljas olika stor, alltefter
överhettnings-grad och gastemperatur. Vanligen utgör densamma 0.3—0.4 gånger pannans eldyta.
Man måste iakttaga försiktighet vid ångpannans påeldning, så att
överhettar-tuberna ej brännas upp. Rörspiralerna fyllas därför med vatten före påeldningen.
Först när denna är färdig och ånga skall avgivas, tömmes överhettaren och ånga
ge-nomsläppes densamma.
Olika rökgasförvärmare.
Rökgasförvärmarens eller, såsom den allmännare benämnes, economiserns uppgift
är, såsom vi tidigare framhållit, att tillvarataga så mycket som möjligt av
avlopps-gasernas avloppsvärme genom förvärmning av matarvattnet till pannan.
Matarvattnet inpumpas i economisern med olika temperatur i olika anläggningar.
Ar det fråga om en ångkraftcentral med ytkondensorer, användes naturligtvis
konden-satet från kondensorerna till matarvatten. Detta kondensats temperatur är vanligen
ganska låg, 15—30°. Användes åter ångpanneanläggningen i en kemisk industri, t. ex.
cellulosaindustri, där ånga i större mängd användes för kokning, torkning, uppvärmning
m. m., då erhålles returvatten av högre temperatur, i storleksordningen 50—80°. Detta
vatten användes till matarvatten, som således inpumpas i economisern med relativt
hög temperatur. Det bör emellertid beaktas, att ingångstemperaturen i economisern
ej får vara för låg, emedan annars den vattenånga, som alltid i större eller mindre mängd
finnes i rökgaserna, kondenseras på de kalla economiserrören. Dylik utfällning av vatten
kallas »sveüning» och orsakar dels frätningar, dels även att sot, tjära och dyl. från
rökgaserna sätta sig fast å rören och försvåra värmeövergången. Ju fuktigare bränsle som
användes, desto större mängd vattenånga innehålles i gaserna, och desto högre bör
ingångstemperaturen bestämmas. Vid torrt bränsle kan denna temperatur sättas = 30°,
vid mycket fuktigt bränsle åter måste den höjas till 50—60°. För att vid en
ångkraftcentral åstadkomma denna temperatur förvärmes vanligen kondensatet med
avlopps-ånga från huvudmaskin eller hjälpmaskiner. Man kan även låta en del av vattnet
cirkulera genom economisern och på så sätt höja ingångstemperaturen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
