Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ångtekniken, av Tore Lindmark - Ångpannor - Olika luftförvärmare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅNGPANNOR. OLIKA LUFTFÖRVÄRMARE.
367
Fig. 385. Luftförvärmare till skotsk fartygspanna.
kedj erost med förvärmd luft av 280—300* temperatur, utan att driftsvårigheter inträtt.
Drifttiden är visserligen, när detta skrives, ännu väl kort för att ett slutgiltigt omdöme
skall kunna fällas. Man kan möjligen tänka sig en amalgamering av roststavarna för
att dessa bättre skola kunna uthärda temperaturen.
En annan svårighet utgör den höga eldstadstemperaturen särskilt vid högvärdigt
bränsle. Luftförvärmningen har därför sin största betydelse vid användandet av fuktigt
bränsle. Man bör däremot otvivelaktigt
iakttaga en viss försiktighet, när kolbränsle
användes, och ej arbeta med alltför hög
eldstadstemperatur. Man riskerar nämligen
då ej blott inmurningsteglet, utan även
panntuberna. För att pressa ned
eldstadstemperaturen så mycket som möjligt bör
man konstruera rost och eldstadsrum så,
att största möjliga mängd värme direkt
strålar till eldytan. Ej heller behöver man
vara alltför försiktig med luftöverskottet.
En tredje svårighet ligger i
luftförvär-maren själv och svårigheten att konstruera
densamma effektiv i drift. Detta
sammanhänger nära med sotningen och det är
därför ett oavvisligt villkor att
luftförvärma-ren lätt kan sotas.
Denna sista svårighet har kanske varit
den, som starkast hindrat
luftförvärmnin-gens allmännare införande.
Som förut omnämnts användes
luft-förvärmning i ganska stor utsträckning
ombord å fartyg. Den kombineras då
vanligen med forcerat drag, ity att det
motstånd den orsakar ej så lätt övervinnes av
det vanliga skorstensdraget. Figur 385 visar
exempelvis en luftförvärmare till en skotsk
fartygspanna. Vi se att förvärmaren
placerats å pannfronten. Rökgaserna passera
genom förvärmartuberna, och luften
strömmar in ovanför luftförvärmaren och
omkring tuberna i motström mot rökgaserna.
Sotningen sker med ångbläster. Ehuru luft-
förvärmarens yta vanligen väljes ungefär = 3/10 av pannans eldyta, når man knappast
högre lufttemperatur än 150°.
Luftförvärmningsproblemet har under senaste år tagit förnyad fart genom den
luftförvärmartyp, som den svenske ångturbinuppfinnaren och konstruktören Fredrik
Ljungström utformat. Figur 386 visar densamma. Den utmärkes därav att
gasvärmet ej direkt överföres från gasen till luften, utan upptages av en metallmassa, som
sedan avlämnar detsamma till luften. Förvärmaren arbetar således efter
regeneratorprincipen. Den består av en rotor, som roterar c:a 6 varv pr minut, tvenne fläktar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
