Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ångtekniken, av Tore Lindmark - Ångpannor - Matarpumpar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
374
ÅNGTEKNIKEN.
oberoende av matningsmängd, arbeta med konstant varvantal och möjliggör därför
en mera lättskött drift än kolvpumpen.
Figur 395 visar en ångturbindriven matarpump. Ångturbinen konstrueras vanligen
med endast ett turbinhjul med 2—3 hastighetsserier, den är således relativt billig i
tillverkning, men har däremot en ganska hög ångförbrukning. Själva pumpen består
antingen av ett pumphjul eller av flera sådana, kopplade i serie. Varvantalet är ganska
högt, 3 000—5 500 varv pr minut, och det regleras vanligen automatiskt av ett särskilt
regleringsorgan, bestående av en kolv, på ena sidan belastad med vattentrycket, på den
andra med ångtrycket + ett fjädertryck. Genom att spänna fjädern olika erhålles önskad
tryckskillnad mellan matartryck och ångtryck. Minskas t. ex. vattenmängden, stiger
vattentrycket (på grund av centrifugalpumpens arbetssätt) och kolven stryper ång-
Fig. 395. Ångturbindriven matarpump.
tillförseln, varigenom varvantalet sjunker och återställer skillnaden mellan de båda
trycken. Genom denna regleringsmetod erhålles alltid en viss tryckskillnad mellan
dessa båda tryck oberoende av matningens storlek och ångtryckets egen storlek.
Härigenom underlättas driften, i det att matarvattenventilerna ej behöva ändras vid
ändring i ångtryck.
Centrifugalpumpen kan även direktkopplas till elektromotor. Användes likström
kan varvantalet regleras efter vattenmängden, användes åter växelström håller sig
varv-antålet nära konstant.
Matningen bör ske så kontinuerligt som möjligt och eldaren bör söka hålla
vattenståndet möjligast konstant. Detta erfordrar naturligtvis ett visst passningsarbete. Man
har därför sökt utföra matarvattenregleringen automatiskt genom särskilda
regkrings-apparater. Dylika hava konstruerats till ett stort antal men i allmänhet försvunnit
efter ganska kort tid. Under senaste år har dock den CoPE’ska vattenregulatorn vunnit
insteg i ett flertal anläggningar. Den utgöres av ett lutande rör, som delvis fylles med
vatten från pannans vattenrum och delvis med ånga från pannans ångrum. Andras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
