Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ångtekniken, av Tore Lindmark - Ånglokomotivet, av Carl Flodin - Bränsle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅNGLOKOMOTIVET. BRÄNSLE.
475
Koks användes mest i blandning med stenkol eller torv. En fördel vid
förbränning av dessa blandningar är, att rökutvecklingen blir mindre än vid förbränning av
enbart kol eller torv. En olägenhet med koksen är, att den är svårantändlig, samt att
den starkt slaggar och igensätter rosterna, särskilt om den förbrännes i för tjockt lager.
Trä användes i trädrika länder, såsom Ryssland, Finland, Sydamerika och under
senare år även i Norge och Sverige. Den använda veden utgöres mest av barr- eller
björkved, enbart eller blandade. Veden sågas i längder av c:a 1/2 m. I bränslevärde
motsvarar c:a 6 kbm barrved en ton medelgoda stenkol.
Torv användes dels i stycken och dels förmalt till pulver. Stycketorven bör om
möjligt innehålla högst 25 % vatten. I värmevärde motsvarar c:a 1.8 kg torv 1 kg
stenkol. På grund av torvens skrymmande beskaffenhet och låga bränslevärde är den ej
lämplig som bränsle å snabbgående lokomotiv.
Torvpulver. Försök med torvpulver å lokomotiv hava tidigast företagits
av maskiningenjör von Porat å Stockholm—Roslagens järnvägar. Sedermera hava några
Fig. 561. Anordning för eldning med torvpulver å statens järnvägars lokomotiv.
av svenska statens järnvägars lokomotiv, som trafikera linjen Nässjö—Falköping,
ap-terats för torvpulvereldning. Apparaterna för dessa lokomotiv äro konstruerade och
pa-tenterade av A.-B. Lindholmen-Motala. Anordningarna visas i fig. 561.
Pulverbehållaren är helt sluten och lufttät samt har formen av en upp- och nedvänd stympad
pyramid. Under behållaren är fäst ett gjut järnshus, som genomlöpes av ett järnrör,
reg-leringsröret. Detta rör är upptill format som en rundspetsad kon, och i denna äro mindre
hål upptagna. Rörkonen centrerar mot ett i behållaren inlagt transportrör, vilket
ansluter sig till ett i eldstaden omedelbart över eldstadsluckan inmynnande munstycke.
När regleringsröret sänkes medelst en manöveranordning, utblåses luft genom de små
hålen i regleringsrörets kon. Pressluften erhålles från en Roots biåsmaskin, som drives
av en mindre ångmaskin. Av luften uppluckras pulvret och införes i transportröret
samt utblåses slutligen i eldstaden. I denna är uppmurat ett eldstadsvalv såsom vid
stenko Iseldning. Asklådan är murad. Framtill finnes en mindre rost, å vilken stenkol
brännes för antändning av pulvret. Baktill är en damp, från vilken luftkanaler leda
till eldstaden. Pulvereldade lokomotiv äro ej försedda med gnistsläckare. I
bränslevärde motsvarar c:a 1.4 kg torvpulver 1 kg stenkol.
Nämnda anordningar för torvpulvereldning lämpa sig även för eldning med
sten-kolspulver.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
