Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ångtekniken, av Tore Lindmark - Ångturbiner - Olika ångturbintyper för stationära anläggningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅNGTÜRBINER. OLIKA TYPER.
501
sättas med sina skaft och »bulber» i motsvarande spår och hål i hjulets periferi. Denna
sko velinfästning utmärkes av ovanlig styrka. Skovlarna hejas vanligen färdiga till
sin bestämda form, och skaft, bulb och tak fräsas till bestämda dimensioner. Varje
skovel bär sitt eget tak, vilket stöter stumt intill de närmaste skovlarnas. Skovlarnas
inloppskanter slipas.
Sedan samtliga skövlar inslagits, balanseras turbinhjulet med stor noggrannhet.
Själva turbinhjulskroppen är utsatt för mycket höga centrifugalpåkänningar på
grund av det höga varvantalet. Eftersom en söndersprängning genom turbinhjulets
centrum skulle kunna bliva ödesdiger, beräknas turbinhjulet så, att högsta spänningarna
uppstå i periferien närmast innanför skovelinfästningen och minsta spänningarna i
centrum. Skulle således ett turbinhjul rusa upp i mycket hög överhastighet (c:a 100 %
över den normala) springa endast delar av den periferiella kransen bort, under det att
centrumpartiet förblir oskadat. De sålunda bortsprängda delarna äro mycket lätta
och upptagas av en runt turbinhjulets
ytterperi-feri liggande kanal. Någon annan skada än att
turbinhjulet måste utbytas uppstår ej härvid.
Turbinaxeln för de mindre typerna visas i
Fig. 587—589. Fig. visande ett större
turbinhjuls konstruktion.
Fig. 584—586. Fig. visande ett turbinhjuls
konstruktion.
figur 582. Vid de större typerna, 100—500 hästkrafter, tillverkas turbinhjulet med
massivt centrum utan hål för axeln, som då måste utföras i två delar. Figurerna 587
—589 visa ett sådant turbinhjul. Denna konstruktion nödvändiggöres av de höga
peri-ferihastigheter, med vilka dessa typer arbeta. Under det att denna hastighet vid de
mindre typerna utgör 157—262 m/sek, stiger den vid de större till 335-—410 m/sek.
När periferihasbigheten överstiger 300 m/sek visar det sig svårt att konstruera
turbinhjulet tillräckligt hållfast, om hål borras i centrum.
För att återgå bill figur 582 utvisar F turbinaxeln, som är lagrad i tre lager,
den s. k. kulbussningen G, mellanbussningen M och ändbussningen M. Kulbussningen
har sfärisk lagring för att underlätta axelns inställning. Mellan- och ändbussningarna
upptaga dels turbinhjulets vikt, men även och framför allt kuggtrycket å det
mellanliggande drevet. Genom den s. k. tätningsbussningen I avtätas turbinhuset mot
yttre luften.
Figurerna 590—591 visa kuggväxelns detaljer. Kuggdrevet K ingriper i
kugghjulet S. Härigenom nedväxlas turbinhjulets varvantal högst betydligt: t. ex. för
tur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
