Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ångtekniken, av Tore Lindmark - Ånganläggningar - Kraftcentraler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅNGANLÄGGNINGAR. KRAFTCENTRALER.
591
än nödvändigt. Amerikanska ångcentraler använda ofta systemet: en grupp pannor
till en bestämd turbin, d. v. s. varje turbin sammankopplas med vissa pannor, vilka
stå avskilda från pannorna till närmast liggande turbin. Om något missöde således skulle
passera med vare sig panna, turbin eller mellanliggande ledning, ’avställes hela gruppen
och en annan grupp pannor med turbin tages i drift. I moderna europeiska och även
amerikanska ångkraftcentraler frångår man ringledningssystemet och även den extrema
gruppanordningen och drager ledningarna så korta och enkla som möjligt, därigenom
förlitande sig på att driftstörningarna bliva de minsta möjliga. Man har ock numera
faktiskt nått en mycket hög grad av driftsäkerhet.
I varje ångcentral försvinner en viss procent ånga och vatten genom läckor,
ut-blåsningar, skumningar, bottenblåsning, etc. Denna matarvattenmängd måste ersättas.
Om det vatten, som står till förfogande, ej är fullt rent, bör det renas, vilket sker
antingen genom evaporering eller på kemisk väg.
Varje ångkraftcentral innehåller förutom huvudångledningarna även ångledningar
till hjälpmaskiner, matarledningar och kallvattenledningar. Matarledningarna
tillverkades förr alltid av koppar, men numera även av stål. De isoleras, men med tunnare
beläggning.
En ångkraftcentrals provning och driftkontroll.
Provningen av en ångkraftcentral är en ganska vidlyftig sak, som kräver en viss
erfarenhet och omtanke. Det viktigaste är naturligtvis att konstatera
bränsleförbrukningen pr kWh under olika förhållanden. En dylik provning kan ju synas ganska
enkel. Man har endast att uppväga det förbrukade bränslet och avläsa generatorns
belastning. I allmänhet är detta dock ej tillfyllest, utan man önskar även analysera
anläggningens olika delar, d. v. s. bestämma ångpannornas verkningsgrader,
ångturbi-nernas ångförbrukning och eventuellt även generatorernas verkningsgrader. Följande
bestämningar måste då utföras:
Förbrukad mängd (vikt) bränsle.
Avdunstad ångmängd (resp, inmatad vattenmängd).
Ångtryck, ångtemperatur, matarvattentemperatur.
Förbrukad ångmängd i turbinerna (resp, kondensatmängd).
Kilowatt.
Generatorns förluster.
Kondensorpumparnas energi-(resp. ång-)förbrukning.
Uppmätning av den förbrukade bränslemängden sker på olika sätt alltefter bränslets
beskaffenhet. Är det fråga om stenkol, väges detta i den mån det förbrukas. Man tillser
härvid, att en liten mängd kol, t. ex. en skyffel, tages vara på för t. ex. varje 100 kg och
lägges i en låda för att utgöra material till den kommande undersökningen av kolets
värmevärde. Det är även viktigt att tillse, att mängden kol i koltratt och på rost är
så nära lika vid början och vid slutet av provet som möjligt. Sedan provet avslutats
tages generalprov av alla de åt sidan kastade kolskyfflarna. Detta sker så att denna
kolmängd utbredes på golvet och formas till en rund skiva, som uppdelas i 4 sektorer.
Två motsatta liggande bortskyfflas, och de två återstående sammanskovlas och omblandas
noga samt utformas ånyo till en rund skiva. Denna uppdelas åter i 4 delar, och man
fortsätter på så sätt, tills kolmängden reducerats till några få kg. Denna mängd inlägges
i tvenne plåtburkar, vilkas lock tillödas. På så sätt ligga dessa prov färdiga att sändas
till provningsanstalt för värmevärdesbestämning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
