Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Förbränningsmotorn, av Edvard Hubendick - Förbränningsmotorns utveckling till 1876 - N. A. Otto och E. Langen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRBRÄNNINGSMOTORN TILL 1876. GASMOTORER.
665
N. A. Otto.
ett arbete, som i förbränningsmotorns historia är jämförligt med James Watts betydelse
för ångmaskinens utveckling. Detta giver oss anledning att något närmare lära känna
dessa två män.
N. A. Otto var son till en gästgivare i Holzhausen i Nassau. Han föddes 14 juni
1832 och uppväxte i ett hem med blygsamma tillgångar. Sin skolbildning erhöll han
först i hemorten, varpå följde en realskoleutbildning i Langenschwalbach. År 1848,
vid 16 års ålder, avslutades skolutbildningen emedan föräldrarna beslutat att låta sonen
bliva köpman. Fadern förskaffade honom plats hos en köpman Guntrum i Nastetten,
varest han stannade i tre år. Efter denna lärlingstid erhöll han betyg att han lärt allt
vad han hade att lära samt att han var flitig och förde en god vandel. Efter
lärlingstiden erhöll Otto plats hos en handlande i Frankfurt am Main såsom biträde, varest
han stannade några år. Härifrån flyttade han till Köln, varest han hade flera
anspråkslösa platser i olika affärshus. Det var här som han
av tidningarna erfor de första överdrivna
meddelandena om Lenoirs gasmaskin. Utrustad med
intresse för naturvetenskapliga studier och särskilt
intresserad av frågor, vilka sammanhängde med
framsteg inom tekniken, gjorde dessa meddelanden
ett livligt intryck på den unge affärsmannens sinne
och han skyndade att försöka göra affärer med en
sådan maskin i sitt fädernesland. Som vi sett fann
han emellertid hos maskinsystemet en hel del brister
och han fick idén att försöka konstruera en ny
förbränningsmotor med bättre egenskaper. Den kritik
som från alla håll snart kom Lenoirs maskin till
del avskräckte honom ej från detta försök, han
fann sig tvärtom styrkt i sin uppfattning att något
bättre måste åstadkommas och han tvivlade ej
på att han skulle lyckas bemästra denna uppgift;
han greps oemotståndligt av densamma och en till
synes säker framtid på den bana där han
ditintills verkat offrades för hoppet att kunna konstruera en förbättrad förbränningsmotor.
Med en orubblig tro på förbränningsmotorns framtid och en outtömlig uthållighet och
seghet fortsatte han arbetet på sin självtagna uppgift. Med hans brist på teknisk
bildning kunde resultatet knappast bliva lyckligt och den försöksmaskin som han fick
färdig 1863 gav ett resultat som var allt annat än uppmuntrande. Han försökte
emellertid förskaffa sig så vidsträckta patentskydd som möjligt för sin maskin. Särskilda
svårigheter härutinnan mötte honom hos den preussiska patentmyndigheten. Trots
att hans strävanden syntes misslyckade, hans tillgångar voro uttömda och
förhoppningarna om framgång syntes osäkrare än någonsin, ansåg sig Otto dock hava gjort
sådana erfarenheter att om han blott kunde erhålla nödiga penningmedel för fortsatt
arbete och en tekniskt bildad medhjälpare så borde dock lyckade resultat tillsist kunna
uppnås. Då var det som han 1864 lyckades komma i förbindelse med Eugen Langen
och intressera’ honom för sin uppgift.
Eugen Langen tillhörde en familj vilken under några generationer verkat såsom
skollärare i mindre byskolor. Hans fader hade emellertid övergivit denna verksamhet
då han vid 22 års ålder gifte sig och tog plats såsom handelsbiträde hos Schimmelbüsch
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
