Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Förbränningsmotorn, av Edvard Hubendick - Gasmotorns utveckling till generatorgasmotor - Dawsongasverket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UTVECKLING TILL GENERATORGASMOTOR. DAWSONGASVERKET.
731
ett lock och nedtill med en kon, vilken kan öppnas och slutas medelst en
hävstångsan-ordning. Kolen kunna sålunda påfyllas utan att öppen förbindelse uppstår mellan
generatorn och yttre luften. Ungefär var 15:e till 30:e minut äger beskickning rum. På
generatorns tak hålles ett vattenlager om ett par cm höjd för att avkyla detta. I
ångpannan förångas vatten till c:a 4 atm. övertryck och den bildade ångan föres genom en
i pannans förbränningsrum inhängd rörspiral F, varest den överhettas. Från
överhetta-ren går ångan till en ångstrålinjektor G, från vilken den, medsugande luft, inkommer
i generatorns askrum. De i generatorn genom sönderdelning av vatten och ofullständig
syrsättning av kol med vattnets och luftens syre bildade gaserna bortgå genom röret H
till förlaget och därifrån till skrubberns undre del. På sin väg genom skrubbern, som
är fylld med koksbitar eller träribbor, mötas gaserna av vatten, vilket införes i skrubberns
övre del och utbredande sig över koksen eller träribborna erbjuder gasen en stor
be-röringsyta. Härvid dels avkylas gaserna, dels befrias de från en del av de fasta partiklar,
som medryckts från generatorn. Från skrubberns övre del gå de avkylda och delvis
renade gaserna till sågspånsfiltret och härifrån ytterligare renade till en gasbehållare,
från vilken motorn tager sitt behov av gas. På det generatorn alltid skall alstra den
gasmängd som motorn fordrar, och ej för litet eller för mycket, förbindes gasbehållarens
klocka med kranen I i ångledningen mellan ångpannan och inj ektorn på sådant sätt,
att när behållaren är fylld och klockan alltså står högt, slutes kranen så att tillförseln
av ånga och luft till generatorn och sålunda även gasbildningen upphör. När klockan
åter sjunker, öppnas kranen, luft och ånga inblåsas i generatorn, gas bildas och klockan
börjar åter påfyllas. Skall motorn under någon del av dygnet ej användas och
gasproduktionen sålunda under längre tid upphöra, stänges kranen K, varemot kranen L
till skorstensröret M öppnas. Vidare avstänges ångtillförseln och luckan till
generatorns askrum öppnas. Härvid uppstår en sakta förbränning av kolet, tillräcklig för
att elden i generatorn ej under tiden, t. ex. under natten, skall slockna. Då
generatorn åter skall igångsättas uppeldas först ångpannan, askrumsluckan stänges och ånga
påsläppes till generatorn, varvid till en början bildas en på kolsyra rik och obrännbar
gas. Denna gas får bortgå genom skorstensröret. När kolen i generatorn blivit så varma
att en god, brännbar gas bildas, stänges kranen L och K öppnas. För att bestämma
den lämpliga tiden härför är å röret H en s. k. provkran O anbragt. Denna öppnas
och den utströmmande gasen antändes. När gasen brinner lugnt med blå ej lysande låga
vid antracit eller med orangegul låga då koks förgasas, är tiden inne att låta gasen gå
till gasbehållaren i stället för till skorstensröret.
Den halvvattengas som på sådant sätt framställes har ett värmevärde av 1 100
till 1 300 v.e. pr kubikmeter. Lysgasens värmevärde åter är 5 000 v.e. pr kubikmeter.
Generatorns verkningsgrad är c:a 80 % och då kolets värmevärde är 7 000 å 8 000 v.e.
pr kg är gasproduktionen 4.5 till 5.5 m3 pr kg kol. Gasernas temperaturvärme är c:a
8 %. Detta går förlorat i skrubbern. övriga förluster äro strålning och ledning.
Såsom av ovan gjorda beskrivning å dawsongasverket framgår, tillfördes luften till
generatorn under tryck och den i generatorn alstrade gasen tillfördes även motorn under
tryck. Detta innebar en viss fara, i det att vid varje minsta läcka i gasledningssystemet
gas strömmade ut, och då gasen på grund av sin koloxidhalt var i hög grad giftig kunde
lätt nog olycksfall inträffa om ej försiktighet iakttogs och god ventilation förefanns.
Den för åstadkommande av trycket å luften med särskilt bränsle eldade ångpannan
nedsatte dessutom hela anläggningens verksamhet. Ångpannan och gasbehållaren gjorde
även anläggningen komplicerad och skrymmande och krävde ständig skötsel från ma-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
