Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. De låga temperaturernas teknik, av Edvard Hubendick - Inledning - Kylteknik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
992
DE LÅGA TEMPERATURERNAS TEKNIK.
använda köldblandningar av is och salt, men de ställa sig för dyrbara och obekväma för
våra nutida, stora behov. Men ej nog härmed. I de varma trakter av jorden, varest
is ej bildas i naturen, förefinnes ett ständigt växande behov av låga temperaturer. För
förvaring av födoämnen och för beredning av dylika är man där i högre grad än hos
oss beroende av att kunna sänka temperaturen under den omgivande naturens, och den
tid torde komma då det i tropikerna blir Eka vanligt med en kylanläggning i
kontors-och bostadslägenheter som med en centralvärmeledning hos oss. Vi hava därför måst
söka andra metoder för frambringandet av låga temperaturer.
De låga temperaturgrader som krävas äro för olika ändamål högst varierande. I
de flesta fall behöva desamma ej vara långt under isens smältpunkt. I vissa fall kräver
man dock temperaturer, vilka ligga 10 till 40° C. under noll och det finnes numera
industrier, vilka arbeta med temperaturer som Egga 200° C. under celsiusskalans nollpunkt.
För vetenskapEga behov har man åstadkommit en lägsta temperatur av 272° C.
under skalans noUpunkt.
Det är dessa de låga temperaturernas teknik vi här nedan skola lämna en
redogörelse för.
KYLTEKNIK.
Om tvenne kroppar med ohka temperaturer bringas i beröring med varandra
inträder som bekant en värmemeddelning på sådant sätt, att värme övergår från den
varmare tiU den kallare kroppen till dess båda erhålEt samma temperatur. Då upphör
värmeöverföringen och erfarenheten giver intet enda exempel på att denna kan gå
längre, så att åter en temperaturskillnad uppstår, ej heUer att den kan gå i motsatt
riktning. Resultatet bhr alltså aUtid en temperaturutjämning.
Om nu den kallare kroppen utgöres av den omgivande naturen och den varmare
kroppen är den som skaU avkylas, medför sålunda avkylningen inga svårigheter,
densamma kommer fastmera att med nödvändighet inträda. Den omgivande naturen kan
betraktas som en värmereservoar av sådan storlek, att dess temperatur ej märkbart
stiger genom kroppens värmeavgivning, varför vi sålunda kunna kyla vår kropp till
omgivningens temperatur.
Är åter den omgivande naturen att betrakta såsom den varmare kroppen och den
kaUare kroppen är den som skall ytterEgare kylas ställer sig problemet vida svårare.
Lämnad åt sig själv kommer den kallare kroppen att uppvärmas till omgivningens
temperatur och förloppet sålunda att gå i motsatt riktning mot vad vi avsågo och önskade.
Vi erhåUa en temperaturutjämning i stäUet för en ökad temperaturskillnad.
Ställa vi våra önskningar så blygsamt att vi endast vilja bibehålla den kaUare
kroppen vid dess i jämförelse med omgivningen lägre temperatur bhr problemet dock
ej lättare. En temperaturutjämning inträder ofelbart huru väl vi än söka värmeisolera
kroppen och vi måste finna något annat medel för bibehållandet av
temperaturskiU-naden. Vi måste kunna på något sätt binda det värme som tillströmmar den kallare
kroppen så att temperaturstegring ej inträder, eller också måste vi kunna taga detta
värme och avgiva detsamma till omgivningen, d. v. s. till naturens stora värmereservoar,
vars temperatur var högre.
Denna »kylverkan» som består i att binda det tillströmmande värmet kunna vi
åstadkomma utan maskineUa hjälpmedel. Vi kunna binda värmet såsom smältnings-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
