Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. De låga temperaturernas teknik, av Edvard Hubendick - Kylteknik - Den maskinella kylteknikens utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KYLTEKNIK. DEN MASKINELLA KYLTEKNIKENS UTVECKLING.
999
ej tävla med moderna maskiner och det ekonomiska utbytet är dåligt. Maskinens stora
fördel är dess absoluta frihet från lukt, vilket på maskinteknikens tidigare ståndpunkt
var av vikt, men med nutidens högt stående maskinteknik, vilken tillåter utförandet av
fullkomligt täta maskiner, ej längre har någon betydelse.
Det förstnämnda försöket med kylverkan genom vattens avdunstning på grund av
luftförtunning under luftpumpens klocka är den grundläggande princip, efter vilken
kyltekniken med sist beskrivna undantag alltid arbetat och vilken därför är förebilden
för den följande utvecklingen. Om nu densamma ej lät sig praktiskt genomföras på
grund av vattenångans egenskaper vore det ju tänkbart att någon annan ånga kunde
lämpa sig för principens genomförande. Utgående härifrån konstruerade Perkins 1834
en med etyleter arbetande s. k. kompressionskylmaskin. Anledningen till att det nämnda
ämnet valdes till arbetande kropp var tvåfaldig. Pör att vid vatten erhålla en låg
av-dunstningstemperatur måste ett mycket stort vakuum hållas och maskinens cylinder
därför bliva mycket stor. Dessa olägenheter skulle emellertid undvikas om man kunde
arbeta med en vätska, vilken avdunstade vid låg temperatur vid ett relativt ringa
vakuum. Av dylika vätskor funnos många att välja på. På grund av maskinteknikens
dåtida ståndpunkt och de erfarenheter, på vilka densamma var baserad, ansåg man sig
ej kunna välja en vätska vars ånga behövde komprimeras över atmosfärtryck.
Ytterligare ett krav måste uppställas på denna maskin; i följd av etyleterns höga pris måste
maskinen vara sluten så att en begränsad kvantitet av detta ämne kunde användas
genom att cirkulera genom maskinen. Men för att detta skulle vara möjligt, måste den
avdunstade ångan åter kondenseras till vätska och detta måste kunna ske vid c:a
atmosfärtryck och vid den temperatur som finnes i den omgivande naturen. Med dessa
fordringar fanns det ej många vätskor att välja på; valet föll på etyleter och senare blev
även metyleter och klormetyl använda. Etermaskinerna utvecklades sedan vidare av
andra konstruktörer och fingo en viss användning i kolonierna.
Etermaskinerna bestodo av följande delar. I en s. k. förångare eller generator, ett
på lämpligt sätt anordnat rörsystem, avdunstade etern vid lågt tryck, därvid bindande
värme från närmaste omgivningen, d. v. s. det rörsystemet omgivande kylda rummet.
Från förångaren sögs eterångan av en kolvkompressor och komprimerades av denna till
ett högre tryck, varpå ångan inströmmade i kondensorn. Denna utgjordes av en
rörspiral anbragt i ett kärl, där den omspolades av kylvatten, varvid eterångan åter
kondenserades till vätska avgivande kondenseringsvärmet till kylvattnet. Från kondensorn
strömmade etervätskan genom en rörledning med en kran för reglering av maskineriets
gång åter till förångaren.
Som samtliga ovan nämnda delar av maskineriet återkomma vid de moderna
kom-pressionskyl maskinerna vilja vi ej upptaga utrymmet med en mera ingående beskrivning
av dessa äldre, primitivare former, vilka givetvis i sina detaljer ej alls hade den
fulländning som de nuvarande. Innan emellertid denna utveckling av kompressionskylmaskinen
inträdde, slog tekniken in på andra vägar, vilka vi först måste följa. Den vid
vakuummaskinerna använda absorptionsvätskan, koncentrerad svavelsjua, hör som vi sagt ju
ej till dem vilka äro sjmnerligen behagliga att arbeta med. Man måste därför fråga sig
huruvida ej någon annan vätska kunde komma till användning och huruvida ej
maskintypen även i annat vore utvecklings möjlig. I denna riktning gjorde 1857 Carré
en insats i det att han såsom absorptionsvätska använde vatten och såsom avdunstande
vätska ammoniak. Denna maskintyp har blivit kallad absorptionsmaskin. Ammoniakens
pris nödvändiggjorde att maskinen var sluten. Det framsteg, som genom absorptions-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
