Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. De låga temperaturernas teknik, av Edvard Hubendick - Kondensering av gaser - Förarbeten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONDENSERING AV GASER. FÖRARBETEN.
1047
vid oförändrad temperatur höjes till 60.5 atm. Hava vi slutligen kolsyra av visst tryck
lägre än det kritiska så kunna vi genom att avkyla gasen få densamma att kondensera.
Är dess tryck t. ex. 55 atm. och dess temperatur 35° C., fig. 1547, så kondenserar
kolsyran då dess temperatur vid det oförändrade trycket sjunkit till omkring 18° C.
Är trycket över det kritiska måste avkylning alltid ske till 30.9° C.
Nu uppställer sig emellertid den frågan huruvida även andra gaser förhålla sig
på samma sätt som kolsyreångan. Försöken visade att så var fallet, men att varje gas
hade sina karakteristiska värden på kritiska temperaturen och kritiska trycket. Så
är t. ex. för svavelsyrlighet krit. temp. + 157° C. och krit. trycket 80 atm., för klor krit.
temp. -j- 150° C. och krit. trycket 90 atm., för ammoniak krit. temp. + 133° C. och krit.
trycket 116 atm. Man hade sålunda anledning förmoda att de s. k. permanenta gaserna
ej voro okondenserbara, utan att det blott gällde att kunna avkyla dem till en
tillräckligt låg temperatur, en temperatur som låg under deras obekanta kritiska temperatur
och helst till en temperatur som motsvarade kondenseringstemperaturen vid
atmosfärtryck. Det gällde sålunda att kunna åstadkomma dessa ofantligt låga temperaturer,
om vilka man ej visste annat än att desamma måste ligga under — 110° C. Innan detta
lyckades förflöto emellertid åtta år, men slutligen 1877 kom meddelandet att problemet
om de »permanenta» gasernas kondensering var löst. Och egendomligt nog var det två
experimentatorer, vilka, oberoende av varandra och på helt skilda vägar, kommit till
samma mål. Dessa voro fransmannen Louis Cailletet och schweizaren Raoul Pictet.
Händelsen är därtill rätt dramatisk. I Frankrike räknas den vetenskapliga prioriteten
från den dag en upptäckt meddelas vetenskapsakademien. Den 22 dec. anlände till
akademien ett telegram undertecknat Raoul Pictet, i vilket meddelades att syre hade
kondenserats. Denna uppseendeväckande nyhet meddelades akademien vid dess
sammanträde den 24 dec. 1877. Vid samma tillfälle skulle av akademiens president
meddelas att Cailletet lyckats kondensera de permanenta gaserna, men detta meddelande
hade nått akademien efter Pietets telegram. Vid sammanträdet bröts emellertid ett
av S ainte-Claire De ville den 2 dec. 1877 hos akademien deponerat förseglat
konvolut. Detta innehöll ett skriftligt meddelande till Sainte-Claire Deville från Cailletet
av bland annat följande lydelse: »Jag skyndar mig att meddela Eder såsom den förste
och utan att förlora ett ögonblick att jag i dag har kondenserat koloxid och syre.»
Anledningen till att Cailletet först den 24 dec. meddelade akademien sin upptäckt
var den att han var föreslagen till inval i akademien och då detta val skulle ske vid
akademiens sammanträde den 17 dec. ville han ej genom sin stora upptäckt påverka
valet till sin fördel. Tack vare Sainte-Claire Devilles förtänksamhet räddades prioriteten
åt Cailletet.
Vi skola nu något närmare skärskåda vad Cailletet och Pictet åstadkommit.
Den apparat Cailletet utfört för sina experiment hade följande utseende, fig. 1548. Ett
till ett kapillärrör utdraget glasrör inneslöt försöksgasen, vilken var avspärrad medelst
kvicksilver, som fyllde glasrörets hela nedre del. Glasröret var tätt insatt i ett
metall-garnityr på sådant sätt att den kapillära, gasen innehållande delen stack ut i det fria.
Metallgarnityrets inre var fyllt med kvicksilver i sin undre del och med vatten i sin
övre del. Den sistnämnda delen stod genom en rörledning i förbindelse med en
presspump, en manometer och en avtappningskran, vilka ej återgivas i figuren. Det kapillära
röret omgavs av ett glasrör innehållande flytande svavelsyrlighet under atmosfärtryck
såsom kylmedium. Detta rör omgavs av en glasklocka, i vilken inlagts några bitar
ut-glödgad klorkalcium på det att luften skulle hålla sig torr och ej i form av imma av-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
