Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Husbyggnad, av Carl Forssell - Byggnadens bärande delar - Valv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BYGGNADENS BÄRANDE DELAR. VALV.
91
geometriskt oföränderlig konstruktion. Om delen DC vrider sig kring leden D, beskriver
C en cirkel med D till centrum. Delen CE:s vridning kring leden i E skulle tvinga C röra
sig på en cirkel med E till centrum. I skärningspunkten mellan dessa båda cirklar måste
C falla och är således fixerat till sitt läge. Konstruktionen är därför geometriskt
oföränderlig.
Insätter man 4 leder på en liknande konstruktion, fig. 189, inträder rörlighet. Detta
framgår av figuren. De tre skivorna kunna intaga hur många lägen som helst, därav
tvenne äro inritade.
Spännverket fig. 188 är ett valv i dess enklaste form. Mer komplicerat blir valvet,
när flera laster verka på detsamma. Fig. 190 visar ett sådant valv. Även här äro valv
och last symmetriska kring samma vertikala linje, och trycket i valvets hjässa, H, är
därför horisontellt.
Är valvet en treledsbåge, d. v. s. försett med leder i C, D och E, vet man att valvets
vänstra hälft hålles i jämvikt av horisontalkraften, H, i C, reaktionen, RD, i D samt
Fig. 190. Symmetriskt valv av ringa egen vikt med symmetriskt verkande, koncentrerade laster.
Valvets form är så avpassad, att horisontalkraften, H, i hjässan, C, tillsammans med lasten P, ger en
resultant, Rhp15 fallande efter mittlinjen av valvdelen AF o. s. v. Samtliga resnltanter verka sålunda
längs valvets mittlinje, CAFED.
lasterna Pr t. o. m. P3. Problemet förenklas, om krafterna Pt—P3 ersättas med sin
resultant, RPi_p3. (Jfr sid. 11 samt fig. 11.) Denna resultant, kraften RD i D samt
horisontella kraften H i C hålla varandra i jämvikt. (Jfr fig. 188.) Dessa måste då skära
varandra i en punkt, vilken måste vara skärningspunkten G, mellan H och RPi_p3, vilkas
lägen äro kända. DG anger sålunda riktningen av reaktionen RD i D. Härvid är
förutsatt, att valvets egen vikt är så liten, att den kan försummas vid sidan av krafterna
Pi-Pa.
När riktningen av RD, H och Rp _p3 är funnen, kan man ur kraftparallellogrammen
eller kraftpolygonen (se sid. 8) bestämma storleken av H och RD, när RP1_p3 är
känd. (Se fig. 190). Valvets vänstra hälft angripes av H i hjässan. I A tillkommer Pv
H och Px giva resultant RH. Pi, som angriper delen AF. (Jfr fig. 8). Är valvets form
rätt avpassad till lasten P1} kommer RH. P) att falla längs AF:s mittlinje. På samma
sätt ger den i AF liggande resultanten RH . Pi, och P2 en resultant, RHPip2, som angriper
delen FE och faller längs FE, om valvet är rätt format. I E giver P3 tillsammans med
RuPtPj resultanten RH. P1—p3, som är lika stor som och motsatt reaktionen RD. Linjen
C—A—F—E—D kallas trycHinjen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
