Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Husbyggnad, av Carl Forssell - Bostadshuset - Bostadshuset i stadsplanen, av Åke Tengelin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOSTADSHUSET. BOSTADSHUSET I STADSPLANEN.
317
ciper om vad ett samhälle för sin trevnad och sin sunda utveckling kräver. Orsaken till
att den privata byggnadsverksamheten måste regleras torde ligga i öppen dag. Skedde
ej så, skulle säkerligen samhällets invånare i allt för många fall bliva offer för enskildas
okunnighet och spekulationslusta på ett mera ödeläggande sätt än nu är fallet. En
betydande osäkerhet inom den del av det ekonomiska livet, som sammanhänger med
fastigheter och fastighetsförvaltning, skulle utan tvivel även bliva tämligen ofrånkomlig.
Den betydelse, som vid denna kontroll stadsplanen och dess bestämmelser intager,
har åtminstone i vårt land under de senare årtiondena varit i bestämd tillväxt. Man
har funnit, att man vid stadsplanens utarbetande har fått ett medel för reglering och
kontroll, som är betydligt effektivare och samtidigt smidigare än generellt utformade
lagar och förordningar. Stadsplanebestämmelserna har möjlighet att för en viss del av
ett visst samhälle utnyttja förefintliga särdrag hos terrängen eller fylla vissa speciella
krav av estetisk, ekonomisk eller social karaktär.
I detta uppdelande av det stadsplanelagda samhället i områden, som speciellt
utbildas för speciella uppgifter ligger väl, om man bortser från de estetiska och juridiska
sidorna av problemet, stadsplanekonstens egentliga kärna.
Rent teoretiskt sett bör alltså första åtgärden vid ett stadsplaneläggande bliva,
att det område, som skall behandlas, uppdelas i rayoner, som alltefter sina naturliga
förutsättningar och ortens behov avses att utnyttjas uteslutande eller huvudsakligen
på ett visst bestämt sätt. Man får alltså fram industriområden, hamn- och
stationsområden med tillhörande upplags- och magasinstomter, centrum eller centra skapas för
affärs- och nöjesliv, parkområden reserveras och bostadsområden planeras. Dessa
områdens storlek, förläggning och relation till varandra bestämmas av ett flertal faktorer,
de viktigaste äro trafiknätet samt hygieniska, topografiska och ekonomiska förhållanden.
Gränserna mellan de olika områdena kunna självklart ej alltid knivskarpt
upprätthållas. Framför allt blir avgränsningen mellan affärs- och bostadsområde svävande.
Mellan dessa typer av områden har man egentligen mera en grad- än en artskillnad;
i stadens centrum med starkare trafik och dyrare tomter uppföras företrädesvis
affärshus med bostäder såsom utfyllnad; i de mest perifera bostadsområdena trives, ehuru
i liten skala, affärsliv, koncentrerat till de butiker och den detaljhandel som de
kringboendes trevnad och bekvämlighet påfordra.
I fråga om mer utpräglade bostadsområdens förläggning träda hygieniska
synpunkter i förgrunden. Alltså framstår kanske i första hand kraven på lämpliga
grund- och höjdförhållanden samt lämpliga väderstreck. Näst efter kravet på hygien
och hand i hand med detta kommer kravet på trevnad. I kravet på trevnad bottnar
önskemålet att för bostadsändamål få utnyttja samhällenas mer natursköna områden
samt att förlägga parker och lekplatser m. m. till sådana platser, att de lätta upp de
kompakta byggnadsmassorna. Av betydelse för trevnaden är även att bostadsområdet
icke direkt störes av de stora bullrande trafiklederna. Slutligen är det ett viktigt
önskemål, att tomtpriserna inom bostadsområdena måste hållas inom den ram, som
bebyggande enligt på orten gängse sätt och med beräkning av gängse hyror kan göra räntabel.
Detta krav kan endast tillfredsställas genom att nya bostadsområden efter hand öppnas.
I och med samhällets rayonuppdelande måste frågan om varje särskilt områdes
bebyggelsetäthet tagas under övervägande. Vid bestämmandet av denna måste ett
flertal hänsyn vägas mot varandra. Rent generellt torde man vara berättigad att säga,
att ur hygienisk, social och trevnadssynpunkt är en låg befolkningstäthet önskvärd,
medan möjligheterna vid större befolkningstäthet att dels rationellt utnyttja
tomt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
