Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Velocipeden, automobilen och motorcykeln, av E. Hubendick - Velocipeden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VELOCIPEDEN.
447
struerade ramen av stålrör och hjulen med stålekrar. Fig. 688 visar en i Deutsches Museum
bevarad år 1882 i Coventry tillverkad velociped. Från England spred sig sedan
höghju-lingen med stålekerhjul och stålrörsram snabbt över den övriga civiliserade världen.
Ekerkonstruktionen övergick snart till tangentekrar, fig. 689. En ganska stor tillverkning
uppstod i olika länder. Annat än en sportmaskin blev emellertid ej höghjulingen, ty
åkningen eller ridningen av densamma fordrade ungdomlig vighet och i en ej så ringa
Fig. 716 o. 717. Den pressade plåten
hopböjd.
I
Fig. 718 o. 719. Röret färdigt.
grad även anlag. Därtill låg det beridna ekipagets tyngdpunkt ej långt bakom främre
hjulaxelns centrum, varför en viss fara förefanns för att »stå på näsan» med hela
maskinen. Detta blev särskilt farligt i utförsbackar.
Det var den stora utväxlingen, som förorsakade det stora framhjulet. Men andra
utväxlingsanordningar voro ju kända sedan länge, såsom remmar, linor, kedjor,
kugg-växlar m. m. Skulle det ej vara möjligt att med användande av någon dylik
anordning nedbringa framhjulets diameter utan att därför behöva minska på utväxlingsför-
Fig. 720 o. 721. Provning av ram.
hållandet? Man skulle ju t. ex. kunna sätta tramporna under hjulets centrum och på
dessas axlar kugghjul, vilka ingrepo i mindre kugghjul på bicykelhjulets
framhjuls-centrum. Då skulle hjulet kunna göras mindre. Det otrevliga med en dylik anordning
var blott att man måste trampa baklänges om hjulet skulle rulla framåt. Men med
kedjor kunde anordningen utföras, ty där ginge trampaxel och hjulaxel åt samma håll;
man fick trampa- framåt då man åkte framåt. Fig. 690 visar en dylik maskin kallad
känguru-bicykel, tillverkad 1885 i Coventry och nu bevarad i Deutsches Museum, en »låg
höghjuling». Denna konstruktion blev emellertid ej gammal. Även andra
konstruktioner med vevstaksöverföring, varå fig. 691 visar ett exempel, tillverkat 1883 i London
och nu bevarat i Deutsches Museum, med dubbel kugghjulsutväxling, remutväxling
o. d., försöktes. En egenartad utväxling visar fig. 692, en 1888 i England byggd maskin,
nu bevarad i Science Museum i London.
Man hade emellertid redan långt tidigare försökt att anbringa drivningen av
velocipeden på bakhjulet. Redan så tidigt som 1843 hade en Macmillan försökt konstruera
en »benskakare» på sådant sätt. Maskinen, vilken finnes bevarad i Science Museum i
London, visas av fig. 693.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
