Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Velocipeden, automobilen och motorcykeln, av E. Hubendick - Den motordrivna vagnen; automobilen och motorcykeln - Verkliga mekaniska vagnar under 1500-, 1600- och 1700-talen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AUTOMOBILEN OCH MOTORCYKELN. VERKLIGA MEKANISKA VAGNAR.
465
Fig. 758 .Oliver Evans’ ångvagn.
Fig. 759. W. Murdocks ångvagn.
ändar anbragt fyrvägskran, vilken genom transmission av kedjor och hävstänger
styres från kolvstängerna. Rörelseriktningen förändras genom omställning av de
på spärrhjulen verkande spärrklinkorna. Genom vridning av framhjulet kunde
vagnen styras från förarens plats, men då därvid även ångpannan och maskinen
måste deltaga i rörelsen, var helt säkert vagnens styrande trots kugghjulsutväxlingen
ej latt ens för en stark man.
Vagnen skulle kunna forsla en
last av c:a 4 500 kg med en
hastighet av 4 km pr timme på jämn
väg. Vid vagnens första utfärd
inträffade emellertid världens
första automobilolycka, i det att
vagnen, sin uppfinnares
förtvivlade ansträngningar till trots, ej
lät styra sig utan rände mot en
mur, vilken den lika
oemotståndligt gick igenom som en modern
automobil genom en
järnvägs
bom utan att själv taga nämnvärd skada. Denna olyckshändelse förmådde
uppfinnaren att övergiva sin idé, i all synnerhet, som med krigsministern Choiseuls
tillhaka-trädande, understödet från regeringen upphörde.
Såsom så ofta är fallet inträffade nu att flera personer, oberoende av varandra, vid
samma tid gjorde samma uppfinning.
Den berömde ingenjören Oliver Evans i Nordamerika sysselsatte sig nämligen
samtidigt med Cugnot med idén att använda ångkraften för framdrivande av vagnar och
från 1772 utförde han försök härmed,
varvid han använde den av honom
uppfunna högtrycksmaskinen. År
1786 sökte han patent på sin
ång-vagn, men detta avslogs, emedan man
ansåg hans förslag för vanvett, och
det ansågs ej vara mödan värt att
sysselsätta sig med dylika fantastiska
problem. Först 11 år senare erhöll
Evans sitt patent, men man underlät
därvid ej att särskilt framhålla sina
tvivel på utförbarheten av hans
förslag. På vintern 1803—1804 lyckades
Evans, understödd av professor
Robert Paterson, få sin första vagn
färdig. Om denna berättas, att den »i
minst 20 000 personers åsyn åkte genom Philadelphias gator till Schuylkilfloden».
Vagnens utseende, fig. 758, var ganska egendomligt. Den bestod av en båt på fyra
hjul med ett skovelhjul i aktern, alltså ett fartyg, som kunde röra sig såväl på
marken som i vattnet. Härav härrörde även dess av uppfinnaren föreslagna namn,
»ornetor amphibolus». Maskinen var en av Evans’ högtrycksmaskiner med enarmad
balans.
30—274302. Uppfinningarnas bok. VII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
