Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Järnvägar, av Oscar Werner - Järnvägsspårets uppbyggande - Överbyggnad med bredbasiga räler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JÄRNVÄGSSPÅRETS UPPBYGGANDE. ÖVERBYGGNAD MED BREDBASIGA RÄLER. 647
Fig. 999. Olika sektioner av räler.
bör rälen dessutom vara så konstruerad, att densamma även under en gradvis skeende
förslitning kan användas så länge som möjligt utan att spårets stabilitet äventyras samt
att underhållsarbetena således inskränkas till minsta möjliga. Utformningen av övre
delen av rälen måste också ske med hänsyn till den inverkan, som hjulringarna komma
att utöva å densamma. Synpunkten härvidlag är sålunda, att ju större beröringsytan
mellan rälen och hjulringen är, desto mindre blir trycket pr ytenhet och desto mindre
blir följaktligen förslitningen icke blott å rälshuvudet utan ock å hjulringarna. En
sådan form å rälshuvudet, som väl överensstämmer med hjulringens, är därför av stor
ekonomisk betydelse, och rälshuvudet har
också till ernående av detta resultat börjat
göras allt bredare, så att det numera erhållit
en bredd av ända upp till 72 mm.
Från att tidigare ha konstruerats med
välvd överyta valsas numera rälerna med
denna yta plan, vilket visat sig medföra stor
besparing ifråga om hjulringarnas slitage.
Med hänsyn till avnötningar å själva
räls-hüvudet har detsamma börjat givas allt större
höjd för att rälen även med en viss
avnöt-ningstolerans skall vara tillräckligt stark för
den beräknade trafiken. Rälens liv, d. v. s.
den smala delen mellan huvudet och foten,
gives numera avsevärt större höjd än förut och detta förnämligast för att medgiva
användandet av effektivare skarvjärn men även för att bidraga till ökad hållfasthet hos
rälen. Ur praktisk synpunkt begränsas emellertid rälshöjdens ökande genom högre
liv dels av fara för utböjning av rälen under inverkan av hjultrycket, om livet är för högt,
dels ock av fara vid tillverkningen för ogynnsamma förändringar i godset under
vals-ningen, vilket lätt inträffar till följd av värmeutjämningen mellan huvud och fot, om
livet är för högt. För att neutralisera dessa faror ha visserligen rälernas liv numera
givits betydligt grövre sektion än å äldre räler eller från 10 å 11 mm upp till 13 å 16 mm,
men den ekonomiska synpunkten griper här åter in, och de vanligaste måtten torde hålla
sig omkring 14 å 15 mm.
Rälsfoten, som har till förnämsta uppgift att giva rälen en trafiksäker
uppläggning på sliprarna, har ävenledes givits ökad bredd. Även härvidlag ha emellertid
praktiska omständigheter satt gräns för den obegränsade bredden, i det att vid valsning av
räler med fot utöver en viss bredd visat sig, att de yttre fotkanterna avsvalna så hastigt
i förhållande till fotens centralare delar, att fel uppstår i förstberörda delar av godset,
vilket givetvis ur trafiksäkerhetssynpunkt medför fara, som icke får tillåtas. Berörda
fara kan dock minskas, om foten i sin helhet gives större tjocklek.
Emellertid spelar också det underlag, varå rälerna skola uppläggas, en roll vid
bedömandet av den behövliga bredden hos rälsfoten. Räler, som skola uppläggas direkt
på träsliprar, kräva sålunda en något bredare fot än de räler, som skola läggas på t. ex.
järnplattor, vilka plattor tjäna samma ändamål som en bred fot. I förra fallet gives
foten en bredd av ända upp till 146 mm medan i senare fallet 110 å 125 mm anses
tillräckligt. En bred fot minskar risken för kantring av rälen och gör densamma
motståndskraftig mot de sidostötar, som tidigare berörts. Ä andra sidan är särskilt
inläggningen av bredfotade räler i skarpare kurvor behäftad med svårighet, i det att dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
