Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Järnvägar, av Oscar Werner - Järnvägsspårets uppbyggande - Överbyggnad med bredbasiga räler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JÄRNVÄGSSPÅRETS UPPBYGGANDE. ÖVERBYGGNAD MED BREDBAS1GA RÄLER. 651
av svetsade skarvar, fig. 1001. Bland de åsyftade järnvägarna märkas tyska riksbanorna
och Nord—Sydbanan i Berlin, vilka verkställt svetsningsförsök å fria sträckor enligt
den s. k. termit-metoden. Dessa försök gå jämväl ut på att undersöka, huru
rälsförlängningens fria förlopp lämpligen skall regleras under de nya förhållandena och ävensom
på vad sätt de till rälsförlängningens neutraliserande oundvikliga öppningarna i största
utsträckning skola kunna till antalet inskränkas samt göras så ofarliga som möjligt ur
tågsäkerhetssynpunkt.
Rälens varaktighet. Ett av de viktigaste problemen vid
rälskonstruktion är varaktighetsproblemet. I de tider, då rälerna tillverkades av mjukt järn, var
deras livslängd givetvis icke stor. Även om den direkta avnötningen mången gång
icke i och för sig var orsaken till rälernas avlägsnande ur spår, så nödvändiggjordes
dylika utbyten snart efter rälens nedläggande ofta av uppkomna materialfel och av andra
dylika omständigheter, som saknade samband med själva avnötningen. Stålrälerna
däremot, som efterträtt järnrälerna, ha en så lång livslängd, att hittills större
rälsbyten icke skett därför att desamma ur avnötningssynpunkt varit uttjänade. Att
rälsbyten det oaktat förekomma även nuförtiden, har i stället oftast sin grund i sådan
ökning av trafiken, som nödvändiggjort inläggande av räler med större styrka. De
sålunda utbytta, ehüru icke utslitna rälerna, brukas också alltfort, ehuru de inläggas
i bandelar med mindre trafik.
Sliprar. Rälerna fästas vid samt vila på sliprar, vilka förmedla överföringen av
hjultrycket från rälerna till underbädden. Sliprarna ha således till uppgift, dels att
medgiva ett säkert fäste och underlag för rälerna, dels ock att mottaga trycket från
desamma samt fortleda och fördela detsamma på underbädden. Sliprarnas dimension
är också betingad därav, att de på bästa sätt skola fylla dessa uppgifter och särskilt
bredden och tjockleken måste vara sådan, att hjälpmedlen för rälsfästandet, spik eller
skruv, skola till hela sin längd få gott fäste i sliprarna. Med hänsyn till en betryggande
trafiksäkerhet böra sliprarna slutligen vara sådana, att av dem kan fordras en lång
användningstid. Sliprar tillverkas av trä, järn eller järnbetong
Träsliprarna tillverkas i regel av något av de träslag, som förekomma i det
egna landet. Bland de träslag, som mest användas, märkas ek och bok, vilka räknas till
de hårdare träslagen, samt gran, tall och lärk, vilka räknas till de lösare träslagen. Utom
dessa användas särskilt i Amerika och i de heta zonerna åtskilliga andra träslag.
Fig. 1002. Brukliga sliperssektioner.
Vid tillverkningen iakttages, att slipern alltid tages ur den färska stocken med
något vidare dimension än den önskade sektionen med hänsyn därtill, att slipern först
skall komma till användning i uttorkat skick, då den beräknas ha sammandragit sig
till den önskade sektionen. Sliprarna utvinnas ur trädstammarna medelst sågning eller
bilning och de vanligaste sektionerna framgå av fig. 1002. Då kärnan med dess rikedom
på harts och oljor är synnerligen värdefull som slipersvirke på grund av sin större
varaktighet än övriga delar av stocken, strävar man alltid efter att uttaga sliprarna ur mogna
träd med största möjliga kärna. Vad dimensionerna beträffar, är vid bredspåriga banor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
