Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Järnvägar, av Oscar Werner - Järnvägsspårets uppbyggande - Överbyggnad med bredbasiga räler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JÄRNVÄGSSPÅRETS UPPBYGGANDE. ÖVERBYGGNAD MED BREDBASIGA RÄLER. 655
De vanliga trågformade järnsliprarna ha i regel de dimensioner m. m., som framgå
av nedanstående tabell.
Järnväg eller system Bredd i mm Höjd i mm Takets
tjocklek i mm [-Sliprar-naslängd-] {+Sliprar- naslängd+} i m Vikt i kg [-Tröghets-moment-] {+Tröghets- moment+} i cm4 Minsta
mot-stånds-moment i cm3
upptill nedtill
System Heindl 150 260 100 10 2.40 71.5 311.5 44.1
Järnvägarna i Preussen . . 140 232 75 10 2.70 62.4 159.6 30.7
Järnvägarna i Württemberg 140 258 95 9 2.70 75.0 271.0 41.7
Simplon-banan 130 230 70 9 2.30 51.0 — —
Gotthard-banan 116 237 91 12 2.70 73.6 285.0 47.5
Förbundsbanorna, Schweiz . 130 240 90 11 2.7.0 72.5 255.6 41.3
Järnsliprarnas ändar äro nedböjda för att kvarhålla underbädden, varigenom
också spårets förskjutning i sidoled förhindras. Varaktigheten hos järnsliprar är liksom
ifråga om träsliprarna mycket varierande. Erfarenheten från järnvägarna i Baden visar
sålunda, att kraftiga och säkert inbäddade järnsliprar kunna ligga i spår i c:a 35 år,
varför de givetvis äro träsliprarna överlägsna härutinnan, liksom också ifråga om de
möjligheter att ernå stark rälsfästning som de erbjuda.
Fig. 1008. Sliper av järnbetong.
Betongsliprar. I flera länder, där ökad trafik nödvändiggjort axeltryck av
ända upp till 25 ton, ha givetvis också ökade fordringar måst ställas på spår
överbyggnadens förmåga att bära upp detta tryck, vilket bl. a. medfört att även spårets vikt måst
avsevärt ökas. Detta senare har hittills kunnat ske genom att lägga sliprarna tätare än
förut, men vid många järnvägar har man härvid småningom nått en sådan täthet, att
nödig stoppning icke kunnat ske mellan sliprarna, varigenom en vidare ökning av
spårvikten på denna, väg omöjliggjorts. Att öka rälsvikten har tidigare omnämnts såsom
ofördelaktigt ur ekonomisk synpunkt, och man har då slagit in på vägen att skaffa tyngre
sliprar än de hittills omnämnda, av trä och järn, nämligen sliprar av järnbetong. Dessa
ha redan visat sig besitta synnerligen stor varaktighet, och då de genom sin tyngd bidraga
till att spåret ligger stadigt, vilket medför att underbädden utsättes för minsta tänk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
