Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Järnvägar, av Oscar Werner - Järnvägsspårets uppbyggande - Överbyggnad med bredbasiga räler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
664
JÄRNVÄGAR.
Förhöjningen måste vara likformig i hela den cirkulära kurvan och utjämnas i
övergångskurvorna, om sådana finnas, vilka ha parabelform och ansluta sig till
rakspåren, eljest å dessa sistnämnda. Längden av denna utjämning bör enligt vad
erfarenheten lärt vara minst 500 gånger rälsförhöjningens storlek.
I jämförelse med andra delar av järnvägsväsendet är det märkligt, att för själva
spårarbetena högst få mera anmärkningsvärda framsteg eller uppfinningar äro att
anteckna. Arbetsredskap och arbetsförfarande ha under årtionden varit desamma. Detta
kan icke förklaras därmed, att området icke skulle inbjuda till nya konstruktioner,
tvärtom har behov därav alltid förelegat. Men slentrian och konservatism å detta område
har gjort, att det fått förbliva vid det gamla. Handarbetet har behärskat fältet. På sista
tiden har dock en hel del uppfinningar gjorts, som möjliggöra en mekanisering även av
dessa arbeten. Sålunda ha konstruerats s. k. sliperstoppningsmaskiner för såväl
uppstoppning av ballasten under järnsliprar som tillstoppning av densamma intill
trä-sliprar.
På den omfattande järn vägsutställningen i Seddin, Tyskland, år 1924 visades
vidare en ångkran, varmed en hel spårdel, d. v. s. sammanfogade räler och sliprar, kunde
lyftas ur och nedläggas i spår, samt en för undanskaffande av för gammal ballast
avsedd grusplog. Vältar för sammanpressning av stenballasten före på läggning av slip rar
användas också numera, såsom förut omnämnts. Slutligen hava tids- och
arbetsbespa-rande, självlossande grus- och stenvagnar kommit till användning.
Fig. 1019. Maskin för utläggning av spår.
Vid det rena spårläggningsarbetet ha också flera maskinella anordningar på sista
tiden vunnit insteg. En dylik maskin, vilken givit ett mycket tillfredsställande resultat,
visas å fig. 1019. Arbetet med sådan spårläggare sker på följande sätt. Vid
materialförrådet fästas rälerna parvis vid sliprarna, så att kompletta spårdelar, klara att blott
med skarvförbindningen fästas vid varandra till sammanhängande spår, föreligga. Dessa
lastas på erforderligt antal vagnar, som inkopplas i ett tåg, i vars ena ända spårläggaren
placeras å särskild vagn, och i vars andra ända en finka inrymmande elektrisk
kraftcentral för manövrering av spårläggare och för belysning inkopplas. Kraftkällan,
vanligen en 50 hkr ångturbin, erhåller ånga direkt från lokomotivet. Själva spårläggaren
består av en utläggare av gallerverkskonstrüktion med en utanför ramverket på särskilt
spår därå gående kranvagn med höj- och sänkbar gallerbrygga, allt monterat på en
fem-axlig 19 meter lång specialvagn. Vid spårbyte tillgår arbetet sålunda. Sedan tågsättet
ankommit till arbetsplatsen med utläggaren främst, föres kranvagnen till främre ändan
av utläggaren. Med gallerbryggan upplyftes så ur det befintliga spåret det rälspar med
sliprar, som skall utbytas, så högt som erfordras för att löpkranen skall kunna föra
spårdelen till spårläggarvagnens andra ända, där spårdelen nedlägges för att vidare befordras
med en bockkran, som löper utefter hela tåget, till en tomvagn, där den gamla spårdelen
nedlägges. Från en av de med nya spårdelar lastade vagnarna transporterar bockkranen
härefter en ny spårdel fram till spårläggaren, där löpkranen tar spårdelen med sin
gallerbrygga och för den fram till utläggarens främre ända, där spårdelen slutligen nedfiras på
sin plats i spåret. Den längs tågsättet löpande nyssnämnda bockkranen går på räler.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
