Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Järnvägar, av Oscar Werner - Tunnlar - Beskrivning av några större tunnelanläggningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
738
JÄRNVÄGAR.
Fig. 1093. Simplon-tunnelns
utspräng-ning.
varefter sidomurarna uppfördes så långt höjden medgav. På 2.2 meters höjd över
tunnelbotten anbragtes på sidomurarna ett starkt planklag, fig. 1093, som sedan tjänade
som golv vid den fortsatta utsprängningen och murningen; 1.5 meter däröver
anordnades ytterligare ett plankgolv, varefter taket utsprängdes och takvalvet murades.
Emellertid visade sig detta vid arbetets början tillämpade arbetsförfarande icke
lämpligt med hänsyn till bergförhållandena, utan arbetet lades om såväl på nord- som
sydsidan på så sätt, att på större eller mindre avstånd från varandra sprängdes hela
tunnel-sektionen ut i höjdled från bottengången, varefter från de sålunda utsprängda
rummens tak en riktgång sprängdes åt båda hållen till närbelägna utsprängda rum,
varefter den mellan takgången och bottengången belägna delen av berget bortsprängdes.
Antalet arbetare, som vid detta tunnelarbete sysselsattes, var i medeltal 1 200 år 1899,
2 500 år 1900 och 2 400 år 1901. Riktgången framsprängdes i medeltal 6.38 meter
pr dag på nordsidan och 5.13 meter på
sydsidan. I medeltal åtgick en arbetsdag till
fullständigt iordningställande av 14 meter
tunnel.
Den förut omnämnda beräknade
temperaturen i tunneln av 420 C överskreds i
verkligheten, så att en maximitemperatur av
+ 50° C rådde. Den för luftväxling utsprängda
sidogången, som förut omtalats, förmådde
icke tillföra arbetsplatsen tillräckligt med sval
luft för att hålla denna temperatur nere, och
icke heller förmådde det avkylda tryckvattnet
i borrmaskinerna åstadkomma dräglig
temperatur. En särskild kylanläggning måste därför
anläggas vid norra delen och togs i bruk under
maj 1902. Vid södra tunneldelen behövdes
emellertid icke någon kylanläggning, ty 4.4 km
från sydändan påträffades en vattenåder, som
framvällde med starkt naturligt tryck och med
en temperatur av -|- 12° C, vilket vatten i denna del av tunneln användes till
avkylning av luften.
Emellertid påträffades icke endast dylika tempererade källsprång utan även heta
källådror, vilka självfallet vållade många svårigheter vid arbetet.
Riktgångarna från de båda ändarna möttes den 24 februari 1905 på ett avstånd
av 9 385 meter från sydingången. Avvikelsen i höjdled visade sig vara allenast 87 mm
och i sidoled 202 mm samt skillnaden mellan verklig och på trigonometrisk väg under
planerandet uppmätt längd 790 mm. Den verkliga längden uppgick till 19 803 meter.
Den 1 juni 1906 öppnades tunneln för allmän trafik med elektriska tåg.
Tillföljd av tvärgångarna mellan huvudtunneln och parallelltunneln gick det lätt att,
sedan det visat sig nödvändigt att utvidga tunnelanläggningen på grund av
trafikstegringen, göra detta genom att utbygga parallelltunneln, och den 12 juli 1912 beslöto
de schweiziska förbundsjärnvägarna att själva verkställa detta arbete.
Parallelltunneln är 19 825 meter, d. v. s. något längre än den egentliga tunneln, och öppnades
för trafik under år 1921, från vilket år Simplon-tunneln alltså kan betraktas som
dub-belspårig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
