Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Brobyggnader, av Otto Linton - Brosystemens utveckling från äldsta till nyaste tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
864
BROBYGGNADER.
varit projekterade. De stora engelska ingenjörerna Thomas Telford och. Robert
Stephenson hava sålunda uppgjort förslag till gjut järnsbroar med spännvidder, som
även i våra dagar och med nutida förhållanden framträda högst imponerande. Sålunda
föreslog Telford år 1801 att bygga en gjut järnsbro med 183 meters bågar över Thames
i London i enlighet med fig. 1300, men förslaget kom aldrig till utförande, och Stephenson
ville år 1844 bygga BritanniaArton över Menai-sundet mellan Wales och ön Angelsea
såsom två stora gjut järns bågar, som vid mitten av sundet på Britanniaklippan skulle
stödja mot en väldig
murverkspe-lare (fig. 1301). Redan år 1810 hade
Telford föreslagit att här bygga en
bågbro av gjutjärn med 150 meters
spännvidd. Ännu en av Englands
stora brobyggnadsingenjörer under
1800-talets första hälft, John
Ren-nie, mest bekant såsom mästare till
den nya London Bridge, har inlagt
stora förtj änster även ifråga om gjut-
järnsbroar, varå Southwark Bridge (fig. 1299) över Thames i London är ett vackert
exempel. Stephensons förslag blev nedgjort i parlamentet av en enligt egen uppgift
sjöfartskun-nig parlamentsledamot, som förklarade, att de väldiga bågarna och den stora mittpelaren
skulle ändra vindförhållandena i sundet och på detta sätt äventyra sjöfarten.
Märkvärdigt nog påstod emellertid ingen, att spännvidden var för stor. Den sortens argument
äro 100 år yngre. De nyssnämnda broarna över Wear och Thames likna till sitt
konstruk-tionssätt stenvalvet, ty
bågarna äro bildade av kilfor
-miga gjut järnsstycken, som
äro fogade intill varandra
liksom stenarna i ett valv.
Samma konstruktionssätt
användes 100 år senare vid
byggandet av den år 1900 färdiga,
40 meter breda Alexanderbron
över Seine i Paris (fig. 1302). Den har gjutstålsbågar med omkring 108 meters spännvidd
och är ovanligt flack med ett pilhöjdsförhållande av endast omkring 1:17. Detta är en
synnerligen djärv valvkonstruktion, och om det på sidan 851 omnämnda »djärvhetsförhållan-
Fig. 1301. Robert Stephensons förslag av år 1844 till
järnvägsbro över Menaisundet mellan Wales och Angelsea med. 137
meters gjutjärnsbågar.
I2
det» j uträknas, finner man detsamma uppgå till omkring 1 836 meter. För det i fig.
1286 visade, ganska flacka Tibernvalvet är samma förhållande 1 000 meter, men någon
direkt jämförelse kan icke göras, eftersom det gäller olika materialier.
I och med j ärntill verkningens utveckling, puddeljärnets framkomst, Bessemer- och
Martin-metodernas betydelsefulla omgestaltningar inom järnhanteringen samt
vals-ningsteknikens snabba framsteg upphörde så småningom gjutjärnets betydelse såsom
dominerande material vid byggandet av järnbroar. De gamla gjut järnsbroarna hava
emellertid på sina ställen fått uppleva en sorts renässans, i det att nämligen dels
för-stärkningsarbeten å dem ha verkställts genom kringgjutning av gjutjärnet med betong,
så att de på detta sätt blivit förvandlade till betongbroar, och dels gjutjärnsbågar
funnit användning såsom armering av nya broar i enlighet med ett av en av föregångs-
Fig. 1300. Telfords förslag till 183 meters gjutjärnsbro
över Thames i London från år 1801.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
