Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Menniskoslägtets hemort - Artbildning, menniskoraser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skapelsehistorien med samma mått, som vi äro vana att
använda vid bedömandet af nutidens företeelser. De
höga bergskedjorna förblefvo under den stora floden
torra, på dem bibehöll sig den öfverlefvande
menskligheten, och dessa trakter blefvo derför
sannolikt, om än i inskränktare bemärkelse, en vagga
för den nya befolkningen. Ett urberg, som, i likhet
med Himalaja, med sina rötter upptager midten af en
stor kontinent, hvars dalar och högländer äro smyckade
med den rikaste växtlighet och välsignade med ett
herligt klimat, måste först samla omkring sig en
tätare befolkning, och det är derför ingen orimlighet,
om man vill anse det, visserligen ej som hemort
för ett menniskopar, men dock som en utgångspunkt
för den äldsta odlingen, som födelsebygd för en
kulturspridande mensklighet. Särskildt föranleda oss
den nyare språkforskningens resultat att söka de tre
verldsbeherskande folkstammarnas – den germaniska,
romanska och slaviska stammens – vagga der, hvarest
den för dem alla gemensamma språkstammen, den
indoeuropeiska, tagit sitt ursprung. Vi kunna sålunda
väl följa spåren af en gren af menniskoslägtet och
tala om en ort för dess utveckling, men ej, såsom
ofta sker, angifva ett visst landskap, t. ex. det
tibetanska höglandet, som födelseort för menniskorna
i allmänhet. Menskligheten är ej med sitt ursprung
fäst vid någon bestämd ort; öfvergången har säkerligen
samtidigt, d. v. s. under samma geologiska period,
egt rum på olika punkter af jorden, der gynsamma
vilkor funnos för handen.
Artbildning, menniskoraser. Den långsamma
äldsta och lägsta utvecklingen har äfvenledes
likformigt försiggått öfver hela jorden. Men
lefnadsförhållandena, de vilkor, som den yttre
naturen uppstälde för den unga menniskans tillvaro:
klimat, höjd öfver hafvet, jordmånens fruktbarhet,
närheten till stora vattenmassor, dessa och tusende
andra förhållanden omformade menniskan och omformade
henne genom sitt oupphörligt fortgående inflytande
under tidernas lopp, ända tills hon befann sig i
harmoni med dem. Derigenom uppkommo olikheter mellan
individerna på olika orter. Den nordamerikanske
indianen har ej skarpare ögon, för att han under
sin vistelse i skogarna skall så mycket förr kunna
uppspana villebrådet och upptäcka spåren af sina
fiender, utan emedan han i den fria naturen måste
oaflåtligt till det yttersta anstränga sina sinnen
för att kunna skaffa sig sitt uppehälle och värna
sin säkerhet; derigenom och först derigenom har han
fullkomnat sina förmögenheter. Menniskan är ett
resultat af omgifningen eller nödvändigheten. Om
en menniska kunde lefva i en ljudlös ödemark,
der hon sålunda ej kunde göra något bruk af sitt
hörselorgan, skulle förmågan att höra allt mer
aftaga. Denna ofullkomlighet skulle fortplanta sig
från slägte till slägte, tilltaga, bli ärftlig,
tills slutligen ättlingarna i rakt nedstigande led
från en med fullständig hörsel utrustad familj helt
och hållet förlorat hörselsinnet och företedde en
från stamfädren mycket afvikande art.
Det är klart, att något sådant fall i naturen ej kan
inträffa; vi ha också endast förutsatt det för att
visa den menskliga så väl som den djuriska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
