Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jagten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
laman och nötboskapen, som lefva i hjordar, sluta
sig gerna till menniskan och utöfva så till vida
ett stort inflytande på hennes utveckling, som de
småningom förvandla jägarens kringströfvande vilda lif
till herdens stadigare lefnadssätt. Under umgänget
med de nyttiga djuren lär menniskan sig känna deras
egendomligheter ej mindre som mjölkdjur än som last-
och riddjur och blir derigenom af sitt eget intresse
manad att skona dem. Häruti ligger ett väsentligt
framsteg. Hon vet, att, äfven om villebrådet skulle
tryta, ett litet antal af dessa följeslagare skall
gifva henne tillräcklig föda, och liksom jägaren först
fann sin fröjd i njutning, utvecklar sig nu hos honom
begäret att ega och förvärfva, hvilket lär honom att
uppföda hjordar, föröka dem och sparsamt umgås med
dem. Sedermera, när uppfödandet af hjordar, åtminstone
för en tid, blir en hufvudsaklig näringskälla,
odlas eller planteras äfven särskilda växter, och
derutaf uppstår småningom ett systematiskt jordbruk,
i följd hvaraf de förut kringvandrande stammarna
blifva bofasta, ordna sin verksamhet i regelbundet
återkommande syselsättningar och lära sig inse vigten
af fasta samhällsinrättningar. Sedan menniskan upphört
att förtära sin föda i rått tillstånd och lärt sig
att med konst göra henne smakligare, har dermed ett
område för den mångfaldigaste utbildning och öfning af
olika färdigheter, äfvensom för användning af gjorda
erfarenheter, öppnat sig för henne.
Fig. 46. Eskimå fångande fåglar på klipporna.
Omsorgen för anskaffandet af lifsförnödenheter
ledde till uppfinningen och fullkomnandet af
jagtvapnen. Smakens förfining leder till naturens,
i synnerhet växtrikets genomforskande och ökar summan
af menniskans vetande.
Liksom nöden och begäret äro uppfinningarnas första
omedelbara anledningar, sporra de äfven till nya
upptäckter. Kunde vi steg för steg följa menniskan
i hennes första försök att förtära markens frukter,
skulle vi sannolikt äfven finna, att i början ofta
oangenäma följder voro förbundna med dessa försök. Ty
begäret kastade sig väl i första rummet mer på det,
som visade sig grant och lysande för ögat, än på
det, som till sin inre beskaffenhet var tjenligt för
menniskokroppen. Småningom blef dock det otjenliga,
det osmakliga ratadt, men den iakttagna verkningen
det oaktadt stundom åter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
