Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Material till bostäder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tjock omgifningsmur, som uppbär det med ett temligen
långt gräs (ichu) täckta spetstaket.
Här måste vi stanna. De läsare, som önska vidare
följa den menskliga bostadens långsamma utveckling,
hänvisa vi till de kapitel längre fram i detta
band, som behandla "bygnadskonstens historia" och
"boningshuset".
Ämnet är af så allmänt intresse, att en så kort
framställning, som den vi här skulle kunna gifva,
ej vore tillräcklig, om vi ej skulle aflägsna oss
från ramen af en inledning. Med bearbetningen af de
olika materialen och med utbildningen af de allt
högre och ädlare ändamål, som de odlade folkens
bygnadsverk afse, framträda äfven sjelfständigt
egendomliga riktningar, i hvilka det materiela
och sedliga lifvet ger sig ett uttryck. Stilar,
bygnadsstilar, uppstå, som föra de bildande konsterna
in på sitt område och göra bygnadskonsten som ett helt
till ett kulturhistoriskt moment, hvilket på samma
betydande sätt som t. ex. språket, skrifkonsten och
de mångfaldigande konsterna utöfvat inflytande ej
mindre på mensklighetens allmänna utveckling än på
särskilda folks odling.
I den omsorg, menniskan egnar sin bostad, i kärleken
till den egna härden ligger ett talande bevis på
hennes sedliga bildning. Man kan derför göra den
anmärkningen, att ju mera civiliseradt ett folk är,
desto bättre skola de enskilda bo. Den råa lyxen,
hvilken i öfvergångsskedena äfven här yttrar sig i ett
öfverlastande med dyrbara prydnader, lemnar slutligen
rum för en enkel naturlig smak, som i främsta rummet
ställer den ädla formen.
Ett af de främsta syftena på menniskans högre
odlingsgrader blir dock framför allt sundheten. Riklig
tillgång på dagsljus och frisk luft, frånvaron af
skadliga dunster, närheten till ymnigt, rinnande
och rent vatten samt till fruktbara fält, hvarifrån
man hastigt och i friskt tillstånd kan erhålla de
väsentligaste födoämnena, bestämma valet af bostad,
och man ser med tillfredsställelse den tid nalkas, då
folken, efter att länge ha packat ihop sig i städerna,
skola återvända till det gladare lifvet i den fria,
gröna naturen.
En bättre insigt lär äfven här, liksom i fråga om
näringsmedlen, att föredraga det naturenliga framför
det blott yppiga, dyrbara och sällsynta. Man fordrar
af bostaden icke blott skydd, utan äfven trefnad;
man vill der ej blott ha en tillflykt, utan äfven
någonting att glädjas åt. Man vill i sitt hem lefva,
ej blott vegetera. Derför använder också den verkligt
bildade sina medel i främsta rummet på erhållande af
en sund, vacker och rymlig bostad. Hemmet blir makens,
faderns och vännens verld, med ett ord den verld,
der han lefver sitt innersta själslif, i motsats till
stadshuset och verkstaden, der han som medborgare
och yrkesman rör sig i det offentliga.
Familjens utveckling går hand i hand med bostadens,
och här är i synnerhet den ställning, qvinnan
intager hos folken, orsaken till de stora olikheter
i bostädernas inrättning, som redan vid en ytlig
betraktelse möta vårt öga.
De fint bildade grekerna egde inga boningshus i den ädla
betydelse, vi tillägga detta ord. För dem var hustrun
deras barns uppfostrarinna, som höll hushållet i ordning,
men ej eller endast undantagsvis mannens likstälda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
