Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skönhetsdriften hos menniskan - Konstsinnets uppvaknande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stående naturmenniskan, är driften att försköna
först och främst sig sjelf och sedan sin närmaste
omgifning. Till och med det mest smaklösa,
ja, afskyvärdt fula vanställande af särskilda
kroppsdelar, en halfvildes råa tatueringar visa sig
för den uppmärksamme och fördomsfrie forskaren som
yttringar af skönhetssinnet. I de länder åter, der
klimatet tvingar menniskan att skaffa sig kläder,
husgeråd och varaktig bostad, blir det ej längre den
af kläder betäckta kroppen, som hufvudsakligen skall
förskönas, utan de föremål, som äro nödvändiga för de
dagliga behofven. Men menniskan tänker först då på att
försköna ett föremål, när hon tror sig ha funnit en
ändamålsenlig form for det samma, och vid försköningen
kommer hon ovilkorligt att upptaga sådana motiv, som
på ett eller annat sätt funnos hos saken sjelf i dess
ursprungliga och oprydda form. Hon använder som kärl
vissa af naturen sjelf danade skålformiga kroppar,
ett hårdt fruktskal, en musla o. d., hon urhålkar
sådana med konst af en sten eller ett trästycke, hon
formar dem af en mjuk, bildbar massa, men vid deras
utsirande söker hon att efterbilda just de former,
som af naturen förekomma hos kroppar af liknande
utseende, om hon också härvid i många afseenden måste
rätta sig efter materialets beskaffenhet.
Kläder, täcken och mattor förfärdigar hon för
smidighetens skull dels af djurs hudar, senor
och fjädrar, dels af växters fibrer och blad. Vid
utsiringen häraf ligger det naturligtvis närmast
till hands att efterbilda blad, fjädrar, djur o. d.,
och hon använder härvid samma material som det,
hvarmed hon sydde ihop skinnen eller bladen, eller
hvaraf hon väfde tyget, nämligen tråden.
För uppförandet af sin bostad, liksom för
förfärdigandet af de husgeråd, med hvilka hon
förser den samma, på hvilka hon skall ligga eller
sitta, i hvilka hon förvarar värdefulla föremål,
med hvilka hon tillsluter öppningar o. d., finner
hon i träet det lämpligaste materialet. Sättet för
sammanfogningen följer af materialets struktur och
öfriga egenskaper: en timmerställning, en hylla
kan anses som typen för alla träkonstruktioner;
och verktygens ofullkomlighet tvingar henne att
vid dekorationen ej lemna nämda förhållande ur
sigte. Väggar, golf och så småningom äfven tak
uppföras af sten eller bildbar lera, der omgifningarna
lemna tillgång till sådant material. Kölden och
snygghetens fordringar nödga omsider till att behänga
dess väggar med mattor eller tapeter af samma ämne
som det, hvaraf kläderna förfärdigades.
Af alla de föremål, som afse att tillfredsställa de
menskliga behofven, intager bostaden otvifvelaktigt
det främsta rummet både i afseende på storlek,
varaktighet och betydelse; han utgör på sätt och
vis bakgrunden och skådeplatsen för de öfriga. I den
mån som bildningen skrider framåt och skönhetssinnet
utvecklas så, att menniskan hos de omgifvande tingen
fordrar en viss öfverensstämmelse i form och färg,
måste sålunda bostadens form och beskaffenhet blifva
bestämmande för det öfriga.
Häraf kommer det, att bland de tekniska konsterna, d. v. s. bland
dem, som syselsätta sig med förskönandet af nödvändiga ting,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
