- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / Första bandet. Den menskliga utvecklingens gång och medel /
217

(1873-1875) Author: Friedrich Georg Wieck, Otto Wilhelm Ålund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den grekiska stilen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mottagliga för intryck från detta håll; deras
mytologi vitnar också, att detta var fallet. Med
hänsyn till anordningen af templen kunde de
assyrisk-babyloniska förebilderna, de på pyramider
stående och i förhållande till dessa små templen,
ej mera omedelbart inverka på grekerna; ty perserna,
som ju måste tänkas som den förmedlande länken mellan
greker och babyloner, hade ej några sådana, ja,
saknade öfver hufvud taget egentliga tempel. Hos
fenicerna deremot och Mindre Asiens folk hade den
pyramidala underbygnaden redan blifvit reducerad
till en trapplan af måttlig höjd och templet sjelft
blifvit hufvudsak. Förebilden för sjelfva bygnaden
funno grekerna i Egypten, dock ej i de invecklade
palatslika templen, hvilka mera tjenade hierarkin än
guden, utan i dessa af kolonner omgifna tempelcellor
från de äldsta tiderna, hvilka under den egyptiska
konstens femte och sjette perioder å nyo kommo i
bruk. Härmed förenade de det låga gafveltaket, som
från mederna genom perserna kommit till Mindre Asien
och der allmänt användes i de doriska och joniska
kolonierna. De efter dessa kolonier uppkallade kolonner,
som uppbära taket och om hvilkas olika form vi snart
skola tala, bilda en öppen hall, antingen blott framför
tempelcellan eller både å dess fram- och baksida eller
rundt omkring den samma. Cellan, d. v. s. det egentliga
tempelgemaket, till hvilken man kom in genom förhallen
(pronaos), upplystes antingen genom mindre sidoöppningar,
då hon kallades kleitros, eller genom en större öppning i
taket, i hvilket fall hon hette hypetros. Äfven efter de
olika sätt, hvarpå hallarna voro anlagda, indelades
templen i olika slag med olika namn (fig. 185–190).
Förhallen, i synnerhet i mindre bygnader, begränsades
stundom å ömse sidor af de framdragna långväggarna (anter).
Ett sådant tempel kallades tempel med anter (fig. 185, 186).
Altaret stod antingen i sjelfva cellan eller i ett bakom
henne liggande allraheligaste. Många tempel

Fig. 185. Tempel med anter.

Fig. 186. Tempel med anter och bakhall.

Fig. 187. Amfiprostylos.

Fig. 188. Prostylos.

Fig. 189. Peripteros.

Fig. 190. Pseudodipteros.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:15:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfinn/1/0227.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free