Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den saracenska bygnadsstilen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den siste infödde radsjahns af Alvahar »tsjöttry»
(grafvård), som bygdes på 1600-talet, genom sina
svängda kupoler och runda gaflar visar, huru man i
rikaste mått upptagit inhemska, ostindiska former
(fig. 257).
Ännu tydligare framträder detta upptagande af inhemska
former i Kootubs torn i Delhi (fig. 258). För att
gifva åtminstone en föreställning om prakten i det
inre återgifva vi här en interiör af kupolsalen i
Tadsj-Mehal (fig. 259), en grafvård, hvilken sjah
Dsjehan reste åt sin gemål (1628–1648) vid Akbarabad.
Salen är mer än 60 fot i genomskärning och 84 fot i höjd.
Fig. 258. Kootubs torn i Delhi.
Renare i sina former framstår stilen, der han
påträffat ett mindre rikt eller ett redan i förfall
stadt bygnadssätt. Detta träffar i synnerhet in
på bygnaderna på Sicilien, hvilken ös kultur länge
varit stadd i tillbakagående, då den år 827 eröfrades
af saracenerna. Här finner man spetsbagen särdeles
rent genomförd i synnerhet å fönster, dörrar och
gesimser, under det att kupolerna merendels äro
utförda i rundbågar eller åtminstone med en mycket
lätt tillspetsning och skeppen i basilikartade
anläggningar ha skulpterade trätak.
Den islamitiska konstens tyngdpunkt ligger i
arkitekturen och de tekniska konsterna, under det att
maleriet och skulpturen genom islams föreskrifter
inskränkas till ett minimum af verksamhet. Intet
under således, om muhamedanerna med synnerlig
förkärlek egna sig åt ornamentiken; deras färdighet
i att konstruera geometriska figurer och deras rika
fantasi komma dem väl till pass vid uppfinnandet af
nya ornament. I början bestodo dessa visserligen
af rankor, palmetter m. fl. motiv, som man nästan
kunde kalla bysantinska, men snart fingo de, i
synnerhet hos morerna, en annan karakter. Först
upptog man geometriska limekombinationer af den
mest komplicerade art. Sådana mönster (fig. 260)
användes företrädesvis vid beklädandet af
golf och socklar med små porslinsplattor,
men äfven för graverade och emaljerade
metallarbeten. Dörrfyllningar, takpanelningar,
gallerverk i fönster o. s. v. bildades enligt detta
system, som efter sin uppfinnare, arkitekten Comarech
(omkring 1250 e. Kr.), fick namnet »comarajia». För
tapeter, mattor, tyger och de väggbonader af tyg
ersättande gipsbeklädningarna nyttjade man vanligen
rankornamentet, som då utsträcktes öfver hela vida
ytor, sedan man genom ett halfgeometriskt mönster
delat dessa i regelbundet återkommande figurer
(fig. 261). Starkt stiliserade, ja, till konventionela
former återförda blad och knoppar i de mest olikartade
och fantasirika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
