Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Boningshusens inredning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dykte hon också upp redan på 1500-talet efter den då försiggångna,
nästan fullständiga omstörtningen af skråväsendet.
Likväl veta vi ganska litet om frågans behandling
då för tiden, t., ex. att en Fugger i Augsburg och
vidare en borgare i Leipzig läto bygga särskilda
arbetarbostäder, och att »das Gängeviertel» uppstod i
Hamburg. Ty värr måste tillstås, att dessa boningar
äro både otrefliga och osunda. Om sträfvandena i
öfrigt på detta område alltid varit framkallade af
en uppriktig önskan att hafva det onda, är här ej
rätta stället att afgöra. Napoleon må hafva ansett
de af honom anstälda och uppmuntrade försöken att
konstruera ändamålsenliga arbetarbostäder som ett
billigt medel att vinna popularitet, fabriksegare,
som anlagt arbetarkolonier, må hafva varit ledda af
en önskan att genom tacksamhet egga sitt folk till
flitigare arbete, medlidande må hafva verkat på ett
håll, intresset att lösa en svår teknisk uppgift på
ett annat, ett faktum är det i alla fall, att sedan
mer än 15 år tillbaka ingen fråga på bygnadskonstens
vidsträckta område blifvit så flitigt ventilerad i
Tyskland, England och Frankrike som just denna. Den
först föreslagna, också närmast till hands liggande
formen var den af arbetarkaserner. Man förenade
2, 4 eller 6 små bostäder, bestående hvardera af två
rum, kök och kammare, kring en gemensam förstuga,
stälde dylika lägenheter i 3 till 4 våningar öfver
hvarandra och förenade dem genom ett trapphus. För
att spara kostnaderna för bygnadstomt, yttermurar
o. s. v. förenade man 3–6 grupper i en lång
bygnad. Sålunda åstadkom man visserligen billiga,
d. v. s. i förhållande till hyran rymliga bostäder
och hade dermed ur en synpunkt löst den föreliggande
uppgiften. Men i alla andra afseenden förblef hon
olöst. Bostäderna ledo af brist på luftvexling och
inverkade alltså ofördelaktigt på de inneboendes
helsotillstånd. Sammanförandet på nära håll af så
många familjer inverkade äfven skadligt på sedligheten
och försvårade i synnerhet barnens uppfostran. Likaså
är det i en sådan bygnadskomplex naturligtvis aldrig
möjligt för den enskilde hyresgästen att arbeta sig
upp till egare. Den första olägenheten, bristen på
luft, kunde, åtminstone delvis, lättast afhjelpas;
man uppförde blott en af de nämda grupperna och erhöll
härigenom tornlika hus för 16–20 familjer, i det 5–6
bodde i hvarje våning. Men dessa hus hade emellertid
fortfarande åtskilliga olägenheter. Först försökte man
att förekomma den allt för nära beröringen mellan de
i hvarje våning af ett sådant torn boende familjerna
derigenom, att man anlade lika många trapphus, som
familjer funnos i hvarje våning, och sålunda delade
huset i fyra hus. När man nu, såsom också här och
der försöktes, tillika förminskade våningarnas antal,
erhöll man verkligen sunda och glada bostäder. Hvart
och ett hus bestod egentligen af 4, stundom af 2,
3 eller 6 smärre tvåvåningshus, då hvarje afdelning
blott innehöll två våningar öfver hvarandra. Man
ville härigenom göra det möjligt för hyresgästerna
att genom afbetalningar utöfver hyran så småningom
sjelfva bli husegare.
Sådana voro de flesta af de mycket omtalade och af lärda rapportörer
mycket berömda engelska, franska och tyska mönsterhusen vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
