Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Boningshusens inredning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gafveln stod bordet, höga bordet eller långbordet,
omgifvet af bänkar, hvaraf en, den åt norra sidan,
var något upphöjd öfver de andra och kallades
högsäte eller högstol samt jemväl tjenade som
sofplats för husbondfolket; den utmärktes genom
tvenne höga stolpar, som uppburo en i granna färger
målad takhimmel. Från denna afdelning ledde en
mindre bakdörr ut i det fria. Dagen kom in dels
genom gluggar å sidoväggarna, dels genom det stora
vindögat på taket, som trädt i det forna rökhålets
ställe och täptes med trälämmar, med hinnor och
först på 1500-talet med små gröna, blyinfattade
glasrutor. Väggfönster förekom mö först senare.
Jemte stofvan fans vid gården äfven ett loft, ett
tvåvåningshus, motsvarande, som det vill synas,
den fornnordiska skämman. Den nedre våningen tjenade
till förrådshus, den öfre dels till samma ändamål,
dels till sofrum, och sköt åt en sida fram öfver
undervåningen, hvarigenom bildades en s. k. skunk
eller svale, loftssvale, till hvilken man kom
upp från gården på en brant stege eller trappa, bro
eller loftsbro. Ofvanpå loftet fans dessutom stundom
en särskild vind, tarre eller skulle. Längre fram
sammanbygges denna loftsbygnad med den egentliga
stofvan, så att den senares förstuga förlägges till
löftets undre botten och med ingång under svalen invid
loftsbron. En senare förändring är den, att både svale
och loftsbro dragas in, i det den senare förlägges
inom bygnaden. En sådan bygnad får företrädesvis namn
af hus; stundom uppföres vid stofvans vestra ända ett
liknande hus, nu kalladt bakhus, hvarigenom bygnaden
med sitt låga mellanparti och de höga sidopartierna
får tycke af de sidan 298 nämda klöfsadelskyrkorna.
h) Den skånska bondgården i början af detta
århundrade utgjordes af flera bygnader, uppförda
kring en fyrkantig gård med körportar dels åt
bygatan, dels åt toften, den närmast intill gården
liggande jorden. Boningshuset, en korsverksbygnad med
lerväggar, hade i midten en förstuga med uppgång till
vinden, och i fortsättning med förstugan ett mindre
rum, mathuset. På hvardera sidan om förstugan låg
ett stort fyrkantigt rum, af hvilka det ena kallades
dagligstugan, det andra
bär- eller sommarstugan,
hvilken senare saknade eldstad. Å andra sidan
dagligstugan ledde en dörr ut till stegerset,
som på en gång var kök och brygghus och hvarifrån den
jernkamin, som uppvärmde dagligstugan, eldades. De
öfriga gården omgifvande längorna voro efter behof
och särskilda omständigheter inredda till stall,
logar, redskapshus o. s. v.
Ungefär på ett liknande sätt äro de äldre
bondgårdarna i mellersta Sverige anordnade, ehuru
bygnaderna här nästan utan undantag äro uppförda af
knuthugget timmer. Boningshuset, en ej synnerligen
hög envåningsbygnad, har i midten en förstuga och
i fortsättning med denna ett mindre rum, vanligen
kalladt kammare, i vissa nejder deremot användt som
kök. På hvar sin sida om den mellersta afdelningen
finnes ett större rum, det ena, hvardagsstugan,
bestämdt till dagligt bruk och ofta tillika kök, det
andra, nystugan eller annerstugan, till förvaring
af åtskilliga värdefullare föremål, till herbergerande
af anseddare gäster o. d. Utanför förstugudörren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
