Uppfinningarnas bok / Första bandet. Den menskliga utvecklingens gång och medel / 383 (1873-1875) Author: Friedrich Georg Wieck, Otto Wilhelm Ålund Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vattenledningar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tränger sig fram, tycktes resa ett oöfvervinneligt
hinder mot företaget; men romarandan öfvervann det.
Två rader af lätta och djerfva bågar höja sig öfver
hvarandra och tjena till underlag for en tredje rad
af små arkader, som uppbära kanalen sjelf. Denna
storartade del af bygnaden är ännu temligen väl
bibehållen, ett ytterligare talande bevis på styrkan
i de gamla romarnas bygnadssätt.

Äfven araberna voro skickliga vattenbyggare. De
uttänkte en vigtig förbättring af vattenledningarna,
i det de, i stället för de murade kanalerna, använde
stora rör af bränd lera, utan att ha någon kännedom
om kinesernas här ofvan afbildade vattenledning
af bamburör (fig. 413) eller om de aqvedukter af
urhålkade cocosstammar, som förekomma på Java.

Dessa rör gåfvo de dessutom ej längre en oupphörlig
sluttning, utan ledde dem både uppför och utför,
emedan de gjort den erfarenheten, att vattnet i
slutna rör tränger upp nästan lika högt som det förut
strömmat nedåt, då det i båda rörgrenarna sträfvar
att sätta sig i jemnvigt. Slutligen filtrerade de
äfven vattnet i stora bassänger, der de läto det sila
igenom sandbäddar.


Fig. 414. Romersk filtreringsbassäng.

För samma ändamål anlade äfven romarna der
vattenledningen kom in på stadens område
filtreringsbassänger. Det smutsiga vattnet
strömmade på den ena sidan till, afsatte under
passagen sina tjocka beståndsdelar och utflöt renadt
på den andra sidan (fig. 414).

Äfven under medeltiden bygdes vattenledningar
efter samma system som romarnas, såsom ruinerna af den
så kallade »Altväterwasserleitung» vid Freiberg i
Sachsen visa. De öfverträffas dock vida af dem den
nyare tiden sett uppstå i våra större städer.

Dessa nutidens aqvedukter ha till syfte icke blott
att förse städerna med dricksvatten, utan äfven och
företrädesvis att hastigare och beqvämare skaffa dem
det vatten de behöfva till kokning, tvätt, badning,
till alla de olika fabrikationerna, till gatornas
renspolande, till eldsläckning, till springbrunnar och
mångfaldiga andra vigtiga ändamål. Men nutiden nöjer
sig ej, som forntiden och orienten, med att få vattnet
inledt till en öppen plats i staden. Vattenledningen
måste gå hem till invånarna i deras hus, ja, klättra
upp för trapporna, våning för våning, ända upp
till vindskupornas befolkning. Vattenledningarnas
anläggningssätt skiftar naturligtvis efter olika
lokala och andra förhållanden. Följande torde dock
kunna anses som gemensamma hufvuddrag. En i trakten
befintlig sjö, flod eller källa ger det erforderliga
vattnet. Renadt genom en artificiel eller naturlig
filtreringsprocess, drifves det af ett pumpverk
antingen direkt ut i jernrören eller, såsom ej
sällan är fallet, upp i en högt belägen reservoar
eller vattenborg, hvarifrån det sedermera strömmar
ut i rörnätet och från detta upp i husen. Vanligen
är pumpmaskinen under

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>