Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Viadukter och broar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sänkningarna tid efter annan äro utsatta för
öfversvämningar, som genom en bankutfyllning
skulle blifva långt farligare, eller när djupet är
så betydligt, att en bank skulle kosta mer än en
viadukt. Hvad nu viadukterna sjelfva angår, äro de ett
slags broar och byggas efter alldeles samma principer
som dessa. Vi behöfva således ej uppehålla oss
specielt vid dem, utan öfvergå genast till broarna.
Dessa bygnader, hvilkas nödvändighet för samfärdseln
i årtusenden varit insedd och som derför i de
mångfaldigaste skiftningar och former återfinnas
hos alla odlade folk, hafva af gammalt utgjort
en af den menskliga uppfinningsförmågans svåraste
och intressantaste uppgifter. Redan assyrerna bygde
bjelkbroar på stenpelare, och kineserna uppförde redan
i åttonde perioden af sin konstutöfning broar så väl
af sten som af bamburör. Hvad resande berätta oss
om japanesernas hängande broar, väcker med skäl vår
häpnad. Der bambubroar ej låta anbringa sig, der får
ett utspändt tåg med en dervid hängande korg tjena den
käcke japanesen till väg öfver klyftor och raviner,
medan naturbarnet i Afrikas och Amerikas skogar för
samma ändamål hjelper sig med ännu enklare medel,
med tåg flätade af rötter eller grenar, vid hvilka en
ring (pow) hänger, hvari den resande sätter sig för
att med ringen glida utefter tåget, eller med fälda
trädstammar, lagda öfver klyftan.
Hvilka mästerverk i brobygnad romarna skapat,
visa de af dem bygda broarna i Italien, Frankrike,
Spanien, Afrika m. m., af hvilka ett stort antal
ännu begagnas. Araberna voro ej mindre förfarna i
detta slags bygnader; af dem lärde normanderna, och
Sicilien har ännu att uppvisa mången djerf bygnad från
den tid, ön lydde under deras välde. Det oaktadt kunna
vi nu för tiden ej låta bli att le, när vi se, hvilket
oerhördt slöseri med material och kraft, man då ansåg
nödvändigt for att t. ex. spänna en hög, djerf båge
öfver en liten på slätten framrinnande grund bäck,
så att man på den ena sidan måste stiga högt upp, på
den andra ned igen. Hellre än att trötta sin mulåsna
med att passera en sådan bro, låter man henne vada
öfver bäcken bredvid bron. Äfven tyskarna bygde under
medeltiden vackra och dyrbara broar, men de hopträngde
ej sällan i hög grad strömfåran och gjorde derigenom
sitt till att framkalla öfversvämningar och skador
på sina egna pelare. Ett exempel på dessa vanligen
med ofantligt slöseri på material bygda broar är den
gamla Elbebron i Dresden.
Vid samma tid, då renässansen fick insteg i
arkitekturen, gjordes äfven betydande framsteg i
brobygnadskonsten. Då uppfördes Rialtobron i Venezia
med sin 91 fot breda hvalfbåge, bygd 1587–1591 af
Antonio da Ponte, äfvensom Arnobron i Firenze med en
midtbåge af 94 och två sidobågar af 88 fots spännvidd,
fullbordad 1569 af Bartolomeo Ammanati.
Några träbroar ega vi ej qvar från denna
tid. En af de största och märkligaste bygde 1757
timmermästaren Johann Ulrich Grubenmann öfver Rhein
vid Schaffhausen. Hon hade två spann, det ena af 168,
det andra af 192 fots vidd. Hon blef, ty värr, 1799
uppbränd af fransmännen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
