Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Viadukter och broar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
består af 222 hvalfbågar, hvardera om 37 fots
spännvidd. Till bygnaden åtgingo 80 000 pålar,
1 200 000 stycken huggen sten och 21 millioner tegel.
Kostnaderna utgjorde ungefär 3 500 000 rdr.
Snart skulle nöden tvinga till ett nytt steg. På
Englands vestra kust midt emot Dublin skiljer
en smal kanal, Menaisundet, ön Anglesey från
grefskapet Wales. Öfver detta sund spändes 1826 en
af de mest storartade hängbroar. Hon var tillräcklig
för den tidens behof. Men jernvägarnas tid kommer,
lokomotivet med sin tunga last vill öfver, man vill
ha en jernväg: mellan London och Holyheads hamn,
en så omedelbar förbindelse med Irland som möjligt.
En stenbro var en omöjlighet, en hängbro gaf ej den
nödiga tryggheten. Äter skulle Stephenson skaffa
råd, och han skaffade det, i det han föreslog rörbron,
d. v. s. en ihålig, rak bro i ett enda stycke, som på
midten uppbär sig sjelf, alldeles som en bjelke,
som endast har stöd i de båda ändpunkterna. Storartade
försök anstäldes nu för att utröna jernets bärighet
och den bästa formen för rörkonstruktionen. Samtidigt
med den stora Britanniabron påbörjades en brobygnad
af samma slag öfver den i närheten framflytande
Conwayfloden. Den blef färdig 1848. Conwaybrons längd
utgör dock endast 408 fot, medan tunnelbron öfver
Menaisundet (fig. 436) är fyra gånger längre.
Sjelfva bron ligger 108 fot öfver vattenytan, och
då farvattnet här är mycket djupt, kunna äfven de
största fartyg passera under henne. Brons hela längd
utgör 1953, rörets 1603 fot. Den senare längden är
fördelad på fyra spann, af hvilka de båda yttersta
mellan landfästena och sidopelarna mäta hvartdera
243, de båda mellersta deremot, mellan dessa och
midtpelaren, 481 fot. I sjelfva verket ligger dock
det kolossala röret på dubbelt så stor längd fritt
och utan stöd, ty midtpelaren, som är uppmurad på en
här befintlig klippa, har ännu ej behöft göra tjenst
som sådant. Stephenson lemnade nämligen mellan honom
och broröret några tums spelrum, men det senare har
ännu ej böjt sig så mycket, att det behöft söka ett
stöd i pelaren.
Röret är inuti 30 fot högt, så att lokomotiven
beqvämt kunna genomfara det. Det är sammansatt af
hopnitade, nära tumstjocka jernplåtar och bildar
en lång låda med rektangulär genomskärning. Sin
erforderliga fasthet och bärighet erhåller det dock
först genom de utefter hela dess längd öfver och
under det löpande och fast dermed förbundna smärre
jernrör af qvadratisk genomskärning, hvaraf taket
innehåller 8 och golfvet 6. Hela röret har betydligt
större bredd än höjd och är på längden deladt i två
hälfter, tillräckligt stora att kunna rymma äfven de
mest kolossala lokomotiv. Anblicken af mynningen till
ett af dessa rör gör redan ett mäktigt intryck. Detta
stegras dock ännu mer, när man ser två tungt lastade
bantåg komma frambrusande bredvid hvarandra, ty
rören innehålla ej en, utan två jernvägar. Jernet,
som åtgått till byggandet af denna dubbeltunnel,
utgör en vigt af ej mindre än 120 000 centner. För
att få denna jernmassa upp på sin luftiga höjd fördes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
