Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Begreppsskrift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sålunda se vi i öfre raden af fig. 471 I de
ursprungliga bilderna, medan i den nedre det nu
varande beteckningssättet af de dermed uttryckta
begreppen är återgifvet, a är tecknet för sol, b
för måne, c för berg, d för träd, e för hund, f för
musla och g för brunn. Utom dessa fans äfven ett antal
sammansatta tecken. För att uttrycka ett enda begrepp,
som genom sin abstrakta natur ofta var omöjligt att
i bild återgifva, behöfde man nämligen två bilder,
hvilka, såsom under II i vår figur, stäldes bredvid
hvarandra. Så betecknade sol och måne (1) glans,
mun och fågel (2) fågelsång, vatten och öga (3)
tårar, dörr och öra (4) lyssnande. Äfven ställningen
begagnades att uttrycka skiftningar i begrepp. Så
betydde tecknet för menniskan, anbragt ofvanpå tecknet
för berg, eremit. Dessa sammansatta tecken, hvilkas
antal dessutom ej är synnerligt stort, förändrade
småningom gestalt på samma sätt som de enkla, och på
vår figur är under hvarje bild dess senare, för en
snabbare skrift mera lämpade form utsatt. För att
beteckna rum- och sakförhållanden, som ej kunna i
bild framställas, begagnade man tecken: [punkt över streck] upptill,
[streck över punkt] nedtill, [-] ett, [=] två, [tre streck] tre o. s. v.
Särdeles sinnrikt var deras sätt att använda enkla
bilder i öfverflyttad bemärkelse för andra sinliga
föremål eller abstrakta begrepp. Något hvar skulle
komma i förlägenhet, om han uppmanades att i bild
framställa begreppet »hvit». Färgerna äro inga
föremål, utan egenskaper, som ej direkt genom någon
bildskrift kunna betecknas. Kinesen hjelpte sig
också nu genom en indirekt symbolisk framställning,
genom bilden af ett skelande öga, emedan man i ett
sådant endast ser hvitan. På samma sätt betecknade
två sammanhängande musleskal trogen vänskap.
Den kinesiska skriften skulle äfven kunna kallas
stafvelseskrift, emedan hvart enda kinesiskt ord
är enstafvigt och endast består af en vokal med en
konsonant framför sig. Oaktadt kinesen använder 36
särskilda begynnelsekonsonanter och 125 slutvokaler,
kan dock den oändliga mångfalden af begrepp ej
uttryckas genom det inskränkta antalet af de på detta
sätt erhållna ljudsammansättningarna. En stafvelse har
derför måst beteckna flera begrepp på en gång. Liksom
vårt svenska ord »tång» betyder både ett verktyg och
en hafsväxt, har den kinesiska ljudsammansättningen
tsjeu ej mindre än femtio olika betydelser, som ej stå
i det ringaste logiska samband med hvarandra. Tsjeu
betyder sålunda bland annat: fågelqvitter, vattenfat,
svara, träta, ö, ett mytologiskt djur, åsninna,
ett vinslag. För att nu förekomma en förvexling af
dessa alldeles olika begrepp såg man sig nödsakad
att med detta tecken förbinda ett annat förklarande
tecken. Ville man t. ex. skrifva tsjeu, vattenfat,
stälde man (se fig. 471 III) tecknet vatten framför
tecknet tsjeu (a) och fick sålunda formen c. På
samma sätt uttryckes namnet på en växtart genom
det på raden inunder förekommande tecknet, i det
tecknet tsjeu sammanbands med tecknet för ört. Då af
grafiska skäl två tecken ej läto förena sig till ett
harmoniskt helt, måste man skapa nya tecken, och på
detta sätt uppstodo de former för tsjeu, som i IV äro
afbildade. När kinesen skall skrifva främmande ord,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
