Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en gång måhända var en stor tilldragelse på sin höjd
fortlefver som en dunkel saga.
Som vi sett, höjde sig menniskan redan i den gråaste
forntiden, i de förhistoriska tiderna, till det
andra utvecklingsskedet. Ofta oberoende af hvarandra,
men, som vi sett, ofta också påverkade af hvarandra,
uppfunno folken skriftsystem, som vid sin utbredning
öfver jorden undergingo mångfaldiga förändringar.
Hvem kan väl säga, huru länge menniskorna öfvat
skrifkonsten, innan någon föll på den djerfva tanken
att skrifva en hel bok, som nu för mången är en
sådan småsak. De första literära företagen voro
väl alltid samlingar och uppteckningar af dikter,
sagor och andra berättelser, som gingo från mun
till mun. Till offentliga ändamål användes för
öfrigt skrifkonsten redan tidigt: man inhögg
i sten regentlängder, lagar och berättelser om
vunna segrar, och hos perserna, egypterna och andra
gamla folk funnos särskilda embetsmän för vården af
riksannalerna. Detta förträffliga bruk, som äfven
judarna lånade af egypterna, ha vi att tacka för
den vigtigaste och märkvärdigaste af alla sådana
samlingar: det gamla testamentet, blomman af ett
helt folks literatur, hvars skalder och skriftlärda
väl svårligen kunde ana, att deras verk en gång i
den aflägsnaste framtid skulle af en stor mängd folk
med maskiner oupphörligt mångfaldigas i milliontals
exemplar. I Moses’ väldiga gestalt möter oss tillika
den äldste kände skriftställare af betydenhet, och
från en ej mycket yngre tid förskrifver sig forntidens
största skaldeverk, Homeros’ odödliga sånger, hvari
han besjöng det grekiska folkets ungdomsbragder,
samma folks, som sedermera skulle förvärfva sig en
ännu större ära genom den förvånande kulturhöjd,
det hastigt uppnådde och der det inom literaturen
och konsten blef ett mönster för alla tider. Hvad
de grekiska filosoferna, skalderna och historikerna
skrefvo lästes begärligt, och deras verk blefvo derför
äfven ofta afskrifna. Skrifvarnas antal var också i
det gamla Grekland mycket betydligt. Det fans sådana,
som voro afskrifvare, bokbindare och bokhandlare i
en person; i Aten och Korint funnos till och med
ordentliga boklådor. De motsvarade på visst sätt
senare tiders literära klubbar och kaffehus, ty lärdt,
vittert och syslolöst folk brukade der samlas för att
utbyta tankar i politiska och vetenskapliga ämnen
och samspråka om literatur, teater och nyheterna
för dagen.
Romarna befattade sig under de första århundradena af
sin historia föga med literaturen, och utom presterna,
som det ålåg att föra riksannalerna, kunde ej många
skrifva. Först då de genom sina eröfringar grundat
ett verldsrike, började de fatta smak för de grekiska
klassikerna och efter dessa förebilder skapa sig
en egen literatur. De mest bildade läste nu på två
språk, och bland de rika bokvännerna funnos några,
som, för att hastigt kunna skaffa sig ett vackert
bibliotek, syselsatte ända till hundra afskrifvare på
en gång. I bredd med det växande behofvet utvecklade
sig nu i Rom en formlig bokhandel med handskrifter,
som erhöllos från afskrifvarofficiner (fig. 489),
motsvarande våra boktryckerier. Öfver dessa lefvande
skrifmaskiners alster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
