Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omöjligt. Framträdande i ett synnerligt gynsamt
ögonblick, blef denna uppfinning en vändpunkt i
mensklighetens historia. Genom henne blefvo vetandets
skatter alla menniskors och tiders gemensamma egendom;
hon först möjliggjorde ett egentligt samlif mellan
folken. Alla tänkande menniskor blefvo, som Herder
säger, en enda allmännelig synlig kyrka, i hvilken
pressen intager det menskliga ordets ställe. Icke
mindre skönt och träffande betecknade Luther den nya
konsten som en menniskans andra återlösning. Det var i
sjelfva verket också, som om menniskoanden, plötsligt,
liksom genom en trollmakt, befriat sig från gamla
fjettrar och band; men trollmakten var det nyvaknade
forskningsbegäret, aningen om en bättre framtid. Huru
välkommen och tidsenlig den nya konsten var, visar
hennes märkvärdigt hastiga utbredning. Ty tio år hade
knapt förflutit sedan hennes uppträdande i Mainz,
förr än man redan i flera tyska städer, i Paris,
Buda i Ungarn m. fl. tryckte alla slags böcker; snart
tog äfven Italien del i den stora rörelsen, och de
alster, som utgingo från Aldernas pressar i Venezia
och många andra berömda boktryckares officiner,
visa redan tidigt ett betydande framsteg i konsten.
Innan vi öfvergå till den stora uppfinningen,
skola vi dock först kasta en blick på bokväsendet i
allmänhet, såsom det gestaltade sig före medlet af
15:e århundradet. Sedan det 13:e seklet hade äfven
lekmän börjat syselsätta sig med bokafskrifning
och bokhandel. De kallades bibliatores eller,
när de studerat, clerici. De bildade vanligen
korporationer och voro vid högskolorna, sådana
som de i Paris, Bologna och Wien, stälda under
universitetsstyrelsernas uppsigt. Men oaktadt allt
flera händer egnade sig åt denna industri, höllo
sig dock bokprisen, i följd af det ökade behofvet,
fortfarande höga, så att myndigheterna till och med på
ett och annat ställe, för att åtminstone göra de för
de kyrkliga förrättningarna och skolundervisningen
oumbärliga böckerna lättare åtkomliga, ansågo sig
böra fastställa taxor derför. Sådana taxor funnos
t. ex. ännu i Paris, då de första tryckta böckerna
kommo i bokhandeln, men blefvo naturligtvis snart
obehöfliga. Det enda möjliga medlet att göra
de handskrifna verken något billigare, nämligen
förkortningar, användes också ofta vid afskrifvandet
af mycket lästa arbeten. Dessa abbreviationer blefvo
dock ett verkligt ondt och gingo stundom så långt, att
vi nu för tiden, för att kunna läsa sålunda affattade
böcker, måste särskildt lära oss deras betydelse.
Huru under sådana omständigheter den tidens bibliotek
skulle vara beskaffade, låter lätt tänka sig. En
boksamling af 100 band ansågs redan för någonting
utomordentligt; berömda vetenskapsmän skattade sig
lyckliga att ega tio eller tjugu böcker och måste ofta
sjelfva förnöta tid med att afskrifva dem. Genom
gåfvor af handskrifter kunde en hvar blifva en
välgörare; fäder kunde dermed gifva sina döttrar en
hemgift, gäldenärer skaffa sig penningar, och döende
gjorde ofta en bok till föremål för en särskild
testamentarisk anordning. Dyra böcker blefvo ofta i
kyrkor och bibliotek fastlästa vid tunga kedjor. Ej
sällan utlånade man böcker på lifstid eller bestämd
tid mot ränta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
