Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gutenberg - Fust och Schöffer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af Gutenberg bekommit 100 gulden för förfärdigande
af saker, som behöfdes för tryckning. Som vi
redan erinrat, voro den tidens guldsmeder tillika
gravörer. Bland vitnena på Gutenbergs sida uppträder
ännu en annan guldsmed. Att pressens mystiska innehåll
ej, såsom några förmenat, varit trätaflor eller
trätyper, är sålunda klart. Men hvad var det då? Var
det graverade plåtar, eller voro, såsom en annan åsigt
sökt göra troligt, de fyra »styckena» ingenting mindre
än en tryckform med fyra kolumner rörliga typer och
den stora uppfinningen sålunda redan gjord? Vi svara
med en af de nyaste forskarna i ämnet: »Vi veta det
ej. Vid en vetenskaplig, objektiv undersökning är
det alldeles icke frågan, om en oviss sak äfven kan
vara det eller det, utan hvad hon verkligen är. Den
strassburgska rättegången är icke desto mindre, äfven
utan ett bestämdt tekniskt resultat, af tillräckligt
stor vigt för den historiska undersökningen. Han visar
oss i typografins blifvande uppfinnare en ädling,
som tillika är en industriel talang, en man, som
både ur intellektuel och teknisk synpunkt uppfyller
uppfinningens individuela förutsättningar. Han är
ingen slumpens eller tillfällets uppfinnare, utan en
man, som genom allvarligt begrundande och tekniska
försök finner hvad han söker. I vetenskapens ögon
är detta enkla sakförhållande mera vardt än en hel
skeppslast med afhandlingar, fullskrifna med vackra
hypoteser, som ej bringa vårt vetande ett enda steg
framåt.»
Det fins ej heller det minsta spår till, att i
Strassburg någon verklig tryckning af böcker kommit
till stånd, vare sig nu detta hade sin grund i
apparaternas då ännu mycket bristfälliga beskaffenhet
eller i yttre ogynsamma omständigheter. En af dessa,
den verksamme Dritzehns död, synes äfven hafva ledt
till bolagets upplösning.
Från Gutenbergs senare lif i Strassburg känner man
endast, att han hade att kämpa med fortfarande
penningförlägenhet. Omkring 1445 synes han ha
lemnat denna stad och begifvit sig tillbaka till sin
fädernestad, Mainz. Med visshet vet man, att han 1448
befann sig derstädes, ty den 6 oktober detta år lånar
han af Rynhard Brömser och Henchin Rodenstein 150
gulden, enligt hvad en af honom denna dag i Mainz
utfärdad förskrifning ger vid handen. »Att detta
oupphörliga penningbetryck», säger den af oss redan
citerade författaren, »stod i samband med Gutenbergs
oförtröttade industriela experiment, är mycket
sannolikt. Utan att naturligtvis känna den bestämda
tidpunkt, då den första tanken på typografin runnit
upp i hans hjerna och utan att känna hans första
försök, nalkas vi dock nu det år, då den berömda
uppfinningen var ett afgjordt faktum. Uppfinningen af
boktryckarkonsten, enligt Luther »den sista mot skyn
uppslående flamman, innan verlden går under», men i
sjelfva verket morgonrodnaden till en ny skapelse,
var 1450 färdig.» Den pergamentsurkund, som bevisar
det, finnes ännu i Mainz och Frankfurt. Han visar,
att Gutenberg i augusti detta år afslöt ett kontrakt
med en rik mainzborgare, Johann Fust, enligt hvilket
denne skulle förskjuta honom det nödiga kapitalet till
anläggande af ett tryckeri och sjelf gå i kompani med
honom för uppfinningens tillgodogörande. Johann Fust
sjelf var jurist, men hans bror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
